eller Simonius, jur. licentiat från Rostock, lärare i skolan, men Stiernhielm lemnade henne snart, och då tillkallades Jacobus Rudbeckius med en aflöning af 600 daler s. m. årligen.[1]
Skolan hade öppnats hösten 1626, men redan 1629 började lärjungarne öfvergifva henne, då adeln flydde från Stockholm för pestens skull. Året derpå följde Johannes Mathiæ såsom hofpredikant med konungen till Tyskland. Simonis reste med Skytte till Dorpt och vardt assessor i der varande hofrätt. Rudbeckius kallades till rektor i Trivialskolan. Inom få år hade Collegium illustre aldeles upphört. Platsen der de adliga gossarne undervisats förvandlades sedermera till Tyska församlingens grafkor och benhus.
⁎
Den äldsta af Stockholms Malm- eller Barnskolor, sedermera kallade Kyrkskolor, är Clara skola, hvilken på kyrkoherden Hamarini anhållan upprättades 1649, såsom vi redan sett till icke ringa förargelse för Trivialskolan. Privilegierna för Clara läroverk äro utfärdade i Juni nyss nämda år, men redan förut var undervisningen börjad i enskild lägenhet och fortsatt i pastorsbostället. Skolhuset bygdes i kyrkogårdens nordvestra hörn och vardt färdigt 1655. Huru det såg ut nära hundra är derefter hafva vi redan visat i inledningen till vårt »Gamla Stockholm». Det brann i den stora eldsvådan 1751, men bygdes åter upp på samma ställe. Många gånger reparerades huset, och såsom anmärkningsvärdt anföres, att, 1799, en kakelugn sattes i fjerde klassen, då förut blott en enda fans för alla skolrummen. År 1820 bygdes huset om. Ett par årtionden derefter skedde ny ombyggnad och betydlig utvidgning, men lärjungarnes antal tilltog så mycket, att ett par klasser slutligen måste förläggas utom skolan.
Enligt hvad man finner af konsistorii protokoll för 1655 hade Malmskolorna då tre klassser: Alphabetica, Paradigmatica och Grammatica. I den första skulle gossarne lära »lectura» »pictura» och »catechismus minor». I den andra, som var Apologistklass, skulle blott läsas innantill, läras skrifva bokstäfver och siffror samt utnämna tal. I tredje klassen skulle läsas etymologi och de allmänna reglerne för syntaxen.
Vid ett tillfälle yppade sig i konsistorium ett meningsutbyte mellan præses (Emporagrius, sedan biskop i Strängnäs), Mäster Samuel (Hamarinus), Andreas Tollstadius, kyrkoherde i Riddarholmen,
- ↑ J. Murberg: Vitterhetsakademins handlingar, 1808.
