»Rogbröden räknar jag intet», tillägger räkenskapsföraren. Man uppger, att endast fjorton personer voro närvarande vid denna revisionsmåltid, men det låter otroligt för oss.
Helga Lekamagillet hade vexlande öden. En gång på 1430-talet var det nära att upplösas, men sedan förkofrades det igen och blomstrade som mest omkring 1450. År 1523 tog Gustaf den förste betydliga tvångslån ur gillets kassor och 1527 »öfvertog» han all gillets fasta egendom som uppskattades till 5,590 mark, och vid samma tillfälle befordrades åldermannen till föreståndare i Helgeandshospitalet. Så slutade Stockholms ryktbaraste gille, sedan det fylt sin uppgift att vara en föreningspunkt för de olika samhällsklasserna och ett medel för ståndsskilnadens utjemnande.
⁎
När Stockholm anlades på 1200-talet, århundradet efter Mälarstaden Birkas sannolika förstöring, var dess hufvudändamål att tjena som befästad ort och bevaka inloppet till Mälaren.
Likasom Tysklands äldsta städer uppstått omkring gamla Romerska lägerplatser, så växte också en stad så småningom under skyddet af Stockholms befästningar. Att denna stad i andra århundradet af sin tillvaro endast skulle utgöras af en handtverkarkoloni synes icke oväntadt: när denna först blef utbildad, kommo köpmännen — de stora köpmännen, ty handtverkaren sålde sjelf sina varor i »öppet fönster» eller i »gatubodh» (stånd?). För att skydda sig för främmande och för hvar andra ingingo snart handtverkarne associationer, som de kallade kompani, och stälde sig under lagar dem de benämde skrå.
Den äldsta stadga i behåll rörande handtverken rörer skräddarne och är utfärdad så tidigt som 1356, samt bekräftad af Karl Knutsson 1453. Af de äldre embetena är skräddarnes också det, hvars handlingar man eger mest fullständiga, nämligen ifrån konung Magnus Eriksson ända intill slutet af Karl XIV Johans regering.
Sjelfva skrået är från 1501, då öfverskärarne och skräddarne slogos tillsammans till ett. Kompaniets stadgar äro 56, af hvilkas innehåll det vigtigaste torde böra angifvas.
Kompaniet hade till skyddspatron valt ingen mindre än erke-engeln Mikael (fig. 148).
Den som ville vinna inträde såsom mästare i kompaniet måste förete bevis om äkta börd; han skulle vidare gifva fem mark reda pengar i bössan och en mark harneskpengar, de senare en gärd till stadens försvar. Derpå skulle han göra sin mästareskörd
