hos Stockholms borgerskap, och ännu på 1830-talet kunde man få höra gamla borgersmän med stolthet berätta om den tid, då de »gjorde krigstjenst» under Gustaf den tredje samt hade nåden att af honom sjelf mönstras den oförgätlige dagen på Adolf Fredriks torg. Hilleströms tafla har också i många år ansetts som en dyrbar klenod på Stockholms börs.
Borgerskapets militärstyrka under Gustaf den tredje utgjorde 1,599 man »gemene» jemte 281 man befäl, så att hela styrkan uppgick till 1,880 man. Af de förra tillhörde 329 kavalleriets fyra sqvadroner. Infanteriets bataljoner hade en nummerstyrka mellan 222 och 292. Hvarje kompani innehöll 50 ända till 130 man.
Under samma tid stadfästes de borgerliga militärkårernas uniform. Kavalleriofficerare hade mörkblå jacka med gult foder och släta, förgylda knappar samt två guldepåletter med fransar och bouillons, gul klädeströja, gula skinnbyxor, stöflar med stora kragar och sporrar, gult och blått taftsskärp med guldfransar och bouillons, vanlig officers porte-épée, patronkök uti klädeslist öfver axeln med en och en half tums bred guldgalon omkring listen och patronköket, hatt med fälttecken och guldgalon omkring kullen, gul fjäderståndare samt två hvita och en blå liggare.
Kavalleristernes uniform var tämligen lika med officerarnes, dock med smalare epåletter utan bouillons och i hatten en gul ståndare, värja utan porte-épée samt karbinrem och patronkök af gult sämsk.
Infanteriofficerarne hade mörkblå jacka med lika foder och släta, förgylda knappar samt en epålett (bataljonskaptenen dock två) med frans och bouillons, mörkblå tröja och byxor, gult och blått taftsskärp med guldfrans utan bouillons, gehäng om lifvet och vanlig porte-épée, hatt med fälttecken och guldgalon omkring kullen samt gul ståndare.
Infanteristernas uniform var nästan likadan, med undantag af att epåletten var af kläde, kantad med smal galon.
Arbetsmanskapet kläddes på borgerskapets bekostnad och fick lika uniform som borgarkompanierna. I den af öfverståthållaren utfärdade förordningen stadgades, att detta manskap skulle, efter hvad förr brukats, hafva silfver-, i stället för guldgaloner, men de erhöllo dock af det senare slaget, så att de i det yttre voro fullkomligt lika med borgarena. Deremot egde de ej samma rätt som desse att välja sina officerare, hvilka tillsattes, »utan att derom behöfva fråga nummerkarlen, hvilken intet eger någon valrätt».
När hofgulddragaren Oldenburg utnämts till rådman, skulle nytt val till ryttmästare efter honom ske, men då framträdde kavalleristen,
