bland de icke få borgare i gamla Stockholm som genom giftermål vunno inträde i aristokratiska familjer. Han var gift med en dotter till grefve J. G. Lillienberg, den bekante svenske underhandlaren i Konstantinopel, sedermera landshöfding och slutligen president i Bergskollegium. Fru Lefebure kallades grefvinna och var presenterad på hofvet. En samtida[1] skrifver den 29 Februari 1780:
»Om afton var cour efter vanligheten; grefvinnan Lefebure och fru Fredenheim blefvo presenterade. Hofvet uppfylles af sådana personer. Lefebure har varit köpman, blifvit adlad och genom sitt gifte med fröken Lillienberg i dessa dagar fått bergsråds karakter. Fru Fredenheim, hustru till den nye, misslyckade ceremonimästaren, är köpman Hebbes dotter, rikare på penningar än fägring och artighet».
Vi kunna tillägga, att denna fru Fredenheim var dotter till grosshandlaren Simon Hebbe, hvilken på skämt kallades »Le boiteux», under det hans äldre bror, Johan Fredrik, fått binamnet »L’orgueilleux», en tredje bror, Christian, »Le Turc», och en fjerde, Henric, »L’abbé».[2] De voro söner af Christian Hebbe, en mycket ansedd grosshandlare i Stockholm. Simon Hebbe fick titel af kommerseråd, såsom då vanligt var för framstående köpmän. Han egde Tynelsö säteri vid Strengnäs, Östanå och Mellby säterier, Wira bruk m. fl. egendomar på landet samt många aktier och skeppsparter och det hus på Riddarholmen, vid kanalen, som general Cruus’ arfvingar, 1730, sålt till kanslirådet Nerees och hvilket herrar Jennings & Finlaij, också ett betydande handelshus i gamla Stockholm, sedan rådde om, men som af dessas fordringsegare såldes till kommerserådet Hebbe. Efter dennes död, 1803, öfvergingo nyss nämda hus samt Tynelsö gård såsom fideikommiss till sonen Philip Bernhard, döfstum, hvarefter det ärfdes af hans son, Johan Philip, »kungl. sekter Hebbe», en originel och af Stockholms allmänhet mycket känd hedersman, hvilken afled här för icke så många år sedan. Det gamla Hebbeska huset utgör nu den del af riksdagens hus som vetter åt kanalen och Munkbron.
Fru Fredenheims man, den af G. J. Ehrensvärd nämde »nye, misslyckade ceremonimästaren», var den bekante konstkännaren som 1795 vardt öfverintendent och ordförande i konstakademien. I Lundeqvists »Stockholms stads historia» uppgifves, att fru Fredenheim efter mannens död skulle hafva egt det Hebbeska huset på Riddarholmen, men vi förmoda detta vara ett misstag, enär hennes
