Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/431

Den här sidan har korrekturlästs
413
BORGERSKAPET

bror, den döfstumme Philip Bernhard Hebbe, såsom ofvan nämdes, fick stenhuset och Tynelsö i fideikommiss.

Den ofvan nämda familjen Lefebure egde också ett bekant hus, det vid Stora Nygatan som 1777 köptes af vetenskapsakademien och 1828 af henne såldes till Jernkontoret samt der detta sistnämda stannade ända till dess det fick sitt nya hus vid Kungsträdgården färdigt, då huset vid Stora Nygatan (n:r 30) uppläts åt Wallinska flickskolan, hvilken dock nu åter dragit derifrån.

Huru vida grosshandelsfirman Bedoire, med hvars medlemmar huset Lefebure var i slägtskap, egt något hus i granskapet känna vi icke, men på 1720-talet fans en handelsman Johan Bedoire vid Stora Nygatan, och samtidigt bodde en Frans Bedoire vid Lilla Nygatan. Ännu bär en gränd mellan Vesterlånggatan och Stora Nygatan namnet Bedoires gränd.

Såsom man finner, voro just icke alltid de inhemska namnen mest framstående på Stockholms börs. Om Arfwedsonska huset också var äkta svenskt, hade det dock i sig en Tottie af främmande börd, och namnen Grill, Lefebure, Hebbe, Bedoire, Toutin, Harmens, Spalding, Küsel, Suthoff, von der Hagen, Keiser, Zachau, Buck, Buckau och Buckholz, m. fl. hvilka alla voro handlande i Stockholm under förra århundradet, tyda på utländskt ursprung. Svenskar voro deremot Plomgren och Kierman. Anders och Thomas Plomgrens mor hade dock ett utländskt namn, Le Clair. Fadern var lärftskrämare här i senare delen af 1600-talet. Thomas & Anders Plomgren hette firman och kontoret var vid Stortorget, i samma hus som apoteket. Båda bröderne hade stort anseende, men Thomas, den yngre af dem, född 1702, vardt dock den mest bekante, synnerligen som politisk person. Redan vid tjugufem års ålder invaldes han bland stadens fyrtiåtta äldste. Sedermera följde det ena förtroendeuppdraget efter det andra, och slutligen vardt han äfven handelsborgmästare. Såsom sådan kunde han ej tillhöra riddarhuset, hvarför icke han, men hans barn adlades. Under fem riksdagar var han ett bland hufvudstadens ombud och 1751 talman i borgareståndet. Han lemnade efter sig en storartad förmögenhet, men inom tre årtionden efter hans död, som inträffade 1754, gjorde det stora Plomgrenska handelshuset bankrutt. Carl Anders Plommenfelt, den bekante mystikern, var son till den ofvan nämde Anders, som hade titel af kommerseråd och hvilken några år efter broderns frånfälle drog sig från affärerna och inköpte Hufvudsta vid Stockholm samt afled 1766.

Mycket framstående såsom riksdagsman var Gustaf Kierman, årsbarn med Thomas Plomgren och liksom han ifrig anhängare af