hade en dotter, Christina Elisabeth (f. 1793 d. 1876) som gifte sig med den ofvan nämde garfvaren Anders Westin, hvarigenom dessa två mäktiga borgarfamiljer kommo i slägtskap med hvarandra.
Abraham Westman hade tre bröder som alla voro bryggare, och af hans fem systrar voro tre gifta med hvar sin bryggare (J. Hartman, Anders Willman och P. U. Schultz). Ett annat exempel på yrkesenhet inom en och samma slägt är den Hartmanska, som i långa tider också idkade bryggeri från son till son. Anders Hartman, Johan Ernst Hartman och Johan Hartman omtalas efter hvarandra under det förra århundradet, ända från dess början, och den sist nämde hade barn som lefde in i vårt århundrade. De voro fyra bröder, alla bryggare, och tre systrar, hvar och en gift med en bryggare (Martilleur, Dubois och Wertmüller).
Bryggare och bagare voro alltid framstående borgare, men bland bagarne tyckes ingen hafva vunnit så stort anseende som den af oss förut i förbigående omnämde ålderman Joachim Kammäcker. I sin ungdom lär han såsom bagargesäll hafva rest genom Tyskland, Un- garn och Böhmen och några år tjenat i kejsar Leopolds här under kriget med turkarne samt förhållit sig så tapper, att kejsaren tilldelat honom adlig värdighet och ett väl utsiradt vapen, af hvilka båda ärebetygelser han mottagit endast den senare. I Stockholm hade han så stort anseende, att han flere gånger valdes till riksdagsman. Han var född 1642, och 1721 firade han sitt guldbröllop med sin hustru Margareta Gerdes, dotter till d:r Heinrich Gerdes, kyrkoherde i Tyska församlingen. Han dog 1732 och begrofs i Jakobs kyrka. Slägten utgrenades och vann ytterligare anseende genom gifte i andra betydande borgarfamiljer i Stockholm. Catarina Kammäcker var gift med en af de bekante gjutarne Meyer, den Gerard M. som vardt styckgjutare 1695 och dog 1710. Enkan förestod sedan verket i 18 år, men hann äfven med att förträffligt uppfostra elfva barn, af hvilka en Gerard M., den förnämste af hela slägten, 1728 öfvertog styckgjuteriet på Rännarbanan och äfven gifte sig med en Kammäcker, Maria Juliana.
Slägten Oldenburg tyckes också hafva varit betydande i gamla Stockholm. Af dem voro tre: far, son och sonson, gulddragare, men vi veta icke, huru vida ett par repslagare med det namnet som lefde på 1600-talet hörde till samma slägt. En Lorenz Oldenburg, som dog 1676, var repslagare och egde en gård i qvarteret Bonden vid Nytorget på Söder. På 1730-talet fans i Stockholm också en Hieronymus Oldenburg som var »apotekargesäll». Den förste gulddragaren med det namnet var Frantz Ernst O., hvars son Carl Ernst, född 1744, död 1812, var den bekante, förut af oss omnämde
