Och på en annan sköld blänkte dessa ord:
Så glad från segerns char
Du såg ej vunna länder
Som hjertan der Du far
Och der Du återvänder.
Det »silfverbröllop», på hvilket anspelas i den första af dessa strofer firades något öfver sju år derefter, måndagen den 6 Februari 1843, och gaf åter anledning för Stockholms borgerskap att visa sin tillgifvenhet för konungahuset. Långt före den högtidliga dagen sysselsatte man sig med förberedelserna, och den stundande festen utgjorde det enda samtalsämnet i staden. Den ena delen af borgerskapet och dess fruntimmer var upptagen med tillredelser för balen på börsen, som skulle besökas af nära 1,000 personer; den andra delen exercerade, jemte stadens drängar, för den kommande vaktgöringen. Ställningar till transparanger och illuminationer upptimrades öfver allt i staden. Polisbetjeningen kringskickades i enskilda hus med »höflig avis om en frivillig allmän illumination.» I Svenska Biet lästes: Vi fira en fest sådan den säkert aldrig förr här firats och måhända aldrig mer skall återkomma. Efterverlden skall nämna den såsom den enda i sitt slag.
Glanspunkten var borgerskapets bal på börsen. Klockan half tio på aftonen åkte de kungliga från slottet i två sjuglasvagnar, företrädda af borgerskapets kavalleri och i högtidlig procession. Vid sidan af vagnarne gingo betjenter i hoflivré, med brinnande facklor, och tåget tog vägen ned för Slottsbacken, öfver Mynttorget, Myntgatan och Storkyrkobrinken samt rundt om Storkyrkan öfver Stortorget till vestra sidan af börsen. Vid yttre ingången mottogos de kungliga af öfverståthållaren och borgerskapets värdar, som voro: borgmästaren Sandblad, rådmännen Björck och Eklund, grosshandlarne Bohnstedt, Schwan och Schlegel, lärftskramhandlaren Hazelius, bryggareåldermannen Lychou och skräddaråldermannen Spångberg.
Uppgången till stora börssalen skedde genom en häck af stadens arbetskompani, hvilket, såsom vi förut berättat, stod der hela natten. Anordningen i börssalen skildras som praktfull.
Under det festen å börsen fortgick, var en stor del af staden festligt upplyst. Allmänheten beundrade mycket den rad af lampor som blänkte framför norra slagtarhuset (der Nationalmuseum nu står). Konditor Davidsons paviljong vid Drottninggatan utmärkte sig för ett praktfullt tempel, med en fond af lager, hvarest konungens byst var uppstäld med kolonner af eklärerade kronglas. Direktör Bång på Södermalm och kungl. boktryckarne Norstedt på Riddarholmen sände upp raketer.
