Ej långvarigare vardt den filialafdelning af Illuminaterne, som infördes i Stockholm af Boheman, den beryktade mystikern, och hvarmed sjuttonhundratalets mysticism satte kronan på verket. Boheman var intim frimurarevän med hertig Carl och lyckades vinna ej blott honom, utan äfven många af rikets förnäma män och qvinnor. Den unge Gustaf Adolf tycktes ej heller vara obenägen för att låta inviga sig i ordens höga hemligheter, men då kom man under fund med, att Bohemans visdom vore af högst revolutionär beskaffenhet. Han fördes ur riket, och den svenska Illuminat-orden upphörde.
Om de Asiatiska bröderne varit en utgrening af illuminaterne eller en sjelfständig orden är nu mera obekant, men ett mystiskt sällskap med det namnet fans i Stockholm och ansågs stå i förbindelse med Bohemans öfriga ordensverksamhet. Äfven det sällskapet tyckes hafva försvunnit, när mysticismens höga prelater, Reuterholm och Boheman, aflägsnades från Stockholm.
Bland ordenssällskap vid förra århundradets slut fans också ett som kallade sig Johanniter-bröder-sällskapet. Af sällskapets handlingar[1] läres, att det »enligt de flesta auktorers intyg» stiftades 1093 på St. Johannis dag, men vardt 700 år derefter, 1793, å nyo upptaget af Sundvall, bokhållare vid kungl. lustslottet Drottningholm. »Detta sällskap förehade att försvara religionen och den heliga grafven samt bispringa nödlidande och hade till valspråk Pro Fide. Den nu upprättade telning åter att uppöfva sina talenter i de fria konsterna, fördrifva en efter arbete lemnad stund under sedernas renhet och att bistå så väl hvarannan inom sällskapet som nödstälda utom det samma.»
Sällskapet hade till valspråk: Vänskap och nöje. Det bestod af fem grader: riddare, kommendörer, öfverkommendörer, vice-guvernörer och guvernörer. Ledamöterna borde »vara myndiga, sina egna samt possedera antingen den teatraliska, navigaliska, musikaliska eller literata talenten.» Direktionen som skulle »handhafva gillets glans, nytta och nöje» bestod af stormästare, kansler, öfverdirektör, skattmästare, ceremonimästare, sekreterare, fiskal samt fyra fullmäktige, två providörer och två härolder.
Friheten inom sällskapet skulle vara anständig, men uti ingen måtto inskränkt.
Den 29 Augusti var högtidsdagen, då ingen ledamot fick, utan laga förfall, vara frånvarande. De civila medlemmarne voro då klädda i svarta nationaldrägten med ett hvitt Johanniskors på kappans venstra sida. De militära uppträdde i sina uniformer och ett
- ↑ I kungl. bibliotekets handskriftssamling.
