3:o. Sangmaderne, med hvita kåpor och röda tockar, utan skägg, 2:ne i hvarje led.
4:o. En Härold, med spira.
5:o. Första och Andra gradernas Svear, 2 i hvart led.
6:o. Ordens-skölden bäres af skattmästaren.
7:o. Svenska och Ordens-Fanorne i bredd bäras af 1:sta och 2:dra Adjutanterna.
8:o. Styrmadur, med kommandostaf, efter honom Place-Majoren och Tygvårdaren,
på ett led, med sina tjenste-tecken.
9:o. En Härold, med spira.
10:o. Tredje, Fjerde och Femte gradernas Svear, 2 i hvart led.
11:o. En Härold, med spira.
12:o. Svenska och Ordensfanorna bäras af 2 distinguerade män i 4:de graden.
13:o. Fostbrödrasvärdet, på ett hyende, hvilket svärd ställes bredvid högsätet i
Kungasalen, bäres af en distinguerad Tignarman.
14:o. Fostbrödraskölden på en förgyld bardisan, bäres af Skattvårdaren i
Tignarmannaklassen.
15:o. Ordens-Jarlen, med kommandostaf.
16:o. Sjette, Sjunde och Åttonde gradernas Svear, 2 i hvart led.
Nu skulle man tro, att den långrandiga processen vore utgången, då alla graderna passerat, men så är det ej, ty det vigtigaste återstår: nu börjar igen för det
17:o. En Härold, med spira.
18:o. De blifvande Jarlarnes Följesvenner bära hvar för sig, på ett hyende, för
hvarje Jarl dess hjelm, sköld och svärd, detta senare fäst vid sin bindel, 2 i
hvarje led ...
19:o. Märkismännen bära Jarlarnes banér ouppvecklade, som rättadt gevär i arm ...
20:o. Jarlarne som skola installeras ...
21:o. Förut installerade Jarlar ... i full rustning med vapen.
22:o. Ordens-Prelaten, klädd i sin hvita skrud och höga förgylda mössa, med
Helgonskrinet på ett hyende, företrädd af tvenne Korherrar i hvita skjortor och
blottade hufvuden ...
23:o. De Riddare, som ej bära rustningar af 7:de, 8:de och 9:de graderna jemte
Drottarne äro klädde som Korsriddare, i hvita kåpor med påsydda stora röda Kors
på bröstet.
24:o. Drottarne i sina rustningar ...
25:o. Svea Banéret, bäres af Amiralen.
26:o. Högste Drotten omgifven af Andre och Ordens Drottarne.
27:o. Chefen eller rättare Marskalken med staf framför vakten.
28:o. Högste Drottens vakt ...
Att med sådana yttre företräden det icke gick an att tala vanligt menskligt tungomål blef en naturlig följd. Derför finner man till och med under den, som det skulle tyckas, minst ledsamma afdelningen eller gästabudet en sådan omständighet som denna:
(Blåses fanfarer i 3 omgångar.)
Högste drotten talar:
»Öfver-Munskänk och Skänke-Svenner, gören Eder skyldighet, — och I, gode Herrar och Svea män, bereden Er, att med mig dricka de nya Svea Jarlarnes välgångsskål!»
