förut omnämde Emanuel Mallén, hvilken i sin anmälan till öfverståthållareembetet uppgifver, att ändamålet skulle vara ett sällskap, hvars medlemmar vid lediga tillfällen från vigtigare förrättningar skulle sins emellan medelst lofliga och oskyldiga tidsfördrif fördrifva en kort aftonstund, då hufvudsakliga ändamålet blefve att ihågkomma och understödja vår torftiga och behöfvande nästa. Mallén tyckes lägga vigt derpå, att detta »samfund eller gille» icke skulle anses som någon orden och ej hafva några grader, dock skulle hvarje ledamot under sammankomsten bära en sinnebild af St. Olof »som nyttjas med ett rödt band i venstra knapphålet», Stormästaren, ordföranden m. fl. af styrelsen skulle hafva särskilda dekorationer. Oaktadt det icke skulle vara någon orden, hade sällskapet likväl åtskilliga ceremonier vid nya ledamöters upptagande. År 1832 delade sällskapet sig, och Mallén anhöll att få hålla St. Olof N:o 1. Det var, såsom i kapitlet om skolorna berättadt är, Redliga Förbundet, hvilket inrättade den första »borgareskolan» i Stockholm och öppnade denna den 1 Mars 1836.
Ett ordenssällskap med mer än halfhundraårig tillvaro är det ännu lefvande V. B. eller »Vänskapsbröderne», som stiftades 1827 af åtskilliga vaktmästare, en regementsväbel vid flottan, en tobakshandlare, en parmmätare och en materialförvaltare samt hade till hufvudsyfte »sann och oskrymtad gudsfruktan, uppriktig vördnad och trohet mot konung och fädernesland, sträng laglydnad och ett outtröttligt bemödande att understödja och hjelpa nödlidande likar.»
⁎
Vi hafva redan nämt något om de politiska klubbarne, men Stockholm hade i förra århundradet äfven klubbar med endast sällskapliga ändamål. Den första af det slaget tyckes vara stiftad 1784, enligt hvad man finner af »Förslag till en ny, alldeles ny Inrättning i Stockholms»[1] och der det heter: »Hundrade och hundrade personer finnas i Stockholm, hvilka sedan de slutat sina arbeten och dagliga göromål skulle önska att kunna få tillbringa en och annan stund i hederligt, upplyst och muntert folks sällskap, att der underrättas om intressanta nyheter, höra eller deltaga i angenäma samtal, m. m. och allt detta med beqvämlighet, utan tvång, complimenter och ceremonier. Icke kunna Spektakler, Assembléer, Concerter anses såsom ställen hvarest detta vinnes. Icke kan det sägas, att man på Caffehus, Billarder och Källare träffar de bästa sällskaper.»
- ↑ I kungl. biblioteket.
