Det föredöme som lemnades af drottning Kristina följdes af högadeln, hvilken i sådant ej lät sig mycket öfvervinnas af drottningens hof, och gaf äfven den öfriga adeln, slutligen också åtskilliga prester och många af hufvudstadens borgare anledning att efter bästa förmåga föra ett gladt och lysande lefnadssätt samt att både i riklig förplägning vid gästabuden, i dyrbara kläder och ett i allmänhet kostsamt uppträdande söka en ära, som har föga gemensamt med det ofta hörda talet om »gamla tiders enkelhet».
Hvad det engelska sändebudet Whitelocke antecknat i sin dagbok[1] om drottning Kristinas hof i Upsala gäller otvifvelaktigt om äfven hennes hoflif i Stockholm och det inflytande detta utöfvade på hufvudstadens befolkning. Samtidigt med de lysande festerna och gästabuden tyckes tillståndet i landet dock ej hafva varit synnerligt tillfredsställande. Cromwells sändebud har mycket derom att förtälja, hvilket nog också åtminstone i ett och annat har sin tillämpning på den fattigare delen af Stockholms befolkning. Under resan upp genom landet fingo engelsmännen i allmänhet dålig mat och måste ofta äta kött af sjelfdöda kor. Den klena kosten hjelptes ej upp af de latinska tal, med hvilka sändebudet helsades, t. ex. i Skara, men der, enligt Whitelockes intyg, presten och skolläraren talade eländigt latin, och ej heller djeknarne deruti gjort stora framsteg. I Örebro, der man fann jemförelsevis godt qvarter, klagade engelsmännen åter öfver sjelfdödt kokött. Whitlocke sjelf låg i en säng, men »de öfriga rundt omkring honom på halm».
Finare gick det till, då den engelska beskickningen framkommit till svenska hofvet. I det hus i Upsala, der Whitelocke fick sin bostad, voro trappa och förstuga klädda med »tapeter». I salen, som var försedd med tapeter från hofvet, fans en sammetshimmel, hvarifrån hängde en tapet af guldbrokad, och stolarne svarade deremot. Sängkammaren var klädd med ganska vackra Arrastapeter. Sängen var af blått sammet, rikligen broderad med guld- och silkesblommor samt gult damast i kanten. Gardinerna voro af karmosinfärgadt sammet, sydda med guld och silke, och stolarna af samma slag. Rundt omkring sängen var en turkisk golfmatta.
Aftonmåltiden var anrättad i en stor sal, klädd med silkesbroderade tapeter. Midt på golfvet stod ett stort bord, vid hvars öfra ända var en himmel af guldtyg, med svenska vapnet och sköldhållarne rikligen broderade i guld och silke. Ett annat bord var på ena sidan för Whitelockes hofmästare, och dess utom ett bord
- ↑ Bulstr. Whitelockes Dagbok öfver dess ambassad till Sverige åren 1653 och 1654. Öfversatt från engelskan. Upsala 1777.
