ganska rikt sadlad. Derefter ledde två personer i sorgdrägt en häst, täckt med svart kläde, hvilket hade ett hvitt kors midt på och släpade på marken. Derpå fördes standaret med den aflidnes vapen framför liket, som var öfvertäckt med svart kläde och bars af sex sorgklädde män. På hvarje sida om dem gingo åtta personer med den aflidnes förfäders vapen, både på fädernet och mödernet, till sexton leder, hvilket vid hvarje begrafning var brukligt. Vid grefliga begrafningar buros till och med tretiotvå slägtleds vapen.
Efter liket leddes en annan häst, täckt med svart kläde, och derefter följde manliga slägtingar, ungefär femtio personer, samt den aflidnes moder, systrar och andra fruntimmer, alla med hvita slöjor, hvar och en förd af en kavaljer i sorgdrägt, och ehuru gatorna voro ganska orena samt slöjorna så långa att de släpade, »förböd dock anständigheten att lyfta upp dem, utan nedsmutsades de, för sollennitetens skull, till den aflidnes heder». Till sist följde en myckenhet qvinfolk af betjeningen. De hade tolf vagnar, af hvilka en med sex hästar tillhörde drottningen och en annan med lika många hästar den aflidnes moder, samt dess utom många slädar.
På aftonen skulle de allesamman vara hos den aflidnes moder, »och är här i landet», tillägges det, »vanligt vid begrafningar att fråssa och lefva kräseligt ofta hela åtta dagarne.»
Begrafningar voro således ej mindre än bröllop, främjare af sällskapslifvet. Och dermed fortsattes långt in i nyare tider. Ståten i det yttre inskränktes dock allt mer och mer. Huru vida de många förordningarna mot öfverflöd, hvilka utfärdades då och då, dertill bidragit i någon större mån, lemna vi osagdt.
Utom de öfverflödsförbud som gälde hela riket och hvilka på 1600-talet sökte inskränka lyxen så väl i gästabud som kläder, finnas särskilda sådana för Stockholm. Efter konungars dödliga frånfälle utfärdades också dylika, t. ex. efter Gustaf den andre Adolfs död, uti följande
Mandat,
huru man sigh med Brudewijgningar och vhti Klädedrächter sampt Gesteboder förhålla och skicka skall.
Effter såsom wij alle Sweriges Rijkes Inbyggiare (thet oss den gode Gudh nådeligen bättre) vthi stor Sårg och weeklagan faldne äre, i thet att HErren Gudh oss wår Salige högloflige gode och Högtährade Konung ifrån kallat hafwer, thertil wåre Synder then störste Orsaken är : Så emedan oss bör sådant betänckia och igenom Boot och Bättring Gudh blidka, och sådant wäl uthwärtes såsom ock inwärtes påskijna låta, och synnerlig efter thet at then förbannade Höghfärden icke then ringaste Orsaken är, thermedh wij sådant förskyldt hafwa, hwilken för all thing böör affläggias : Hwarföre warder här med på höge Öfwerheetennes wägna allfwarligen förkunnat och affsagdt, at hwar och en fullkommelighen vthi acht tager, hwad som vthi så måtto befalat warder.
