Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/49

Den här sidan har korrekturlästs
35
JUL OCH PÅSK

uppträde. G. kommer i land, smyger sig bakom Peter och skuffar honom i sjön. Peter håller på att drunkna, då Niklas kommer till med båten och räddar honom. Ridå!

Detta lilla julnöje som var så omtyckt på sin tid har icke någon namngifven upphofsman, men de bekanta litterära systrarne Granberg äro i bibliografier uppgifna som författare, hvilket får rättfärdiga denna lilla afvikelse från ämnet. Stycket har nämligen vida äldre anor. Charles Magnin berättar i sin Histoire des Marionettes, att år 1776 en viss Ambroise i Paris förevisat skuggspel eller Ombres Chinoises, hvaribland förekom en bro, hvars hvalf har rasat, och arbetare som äro sysselsatta med dess lagande. En resande frågar dem om vägen är farbar; arbetarne drifva med honom och svara med den ryktbara kupletten: ankorna ha nyss befarit den! Den resande upptäcker en båt, ger sig öfver och piskar upp de näsvise. »Det är», tillägger förf., »den ryktbara Pont cassé (Söndriga Bron) skuggspelens klassiska stycke, en gammal fabliau redan i grodd i le Dict de l’erberie som man kan läsa i Ruteboeuf och som det behagat Cyrano de Bergerac att inflicka i sin komedi Pédant Joué.

Vårt skuggspel går sålunda först tillbaka till 1776, då det är skuggspelstext i Paris; sedan till en författare före Molière, och stannar hos en trouvère ifrån 1200-talet.[1]

Fig. 23. Laterna Magica (1745).

Men sådana lärda saker hoppade morbror Palle öfver. Skuggspelet gick sin gilla julgång och omvexlade stundom med Laterna Magican. (I parentes en gammal inrättning som tillskrifves den månglärde Athanasius Kircher.) Denna förlustelse är rätt gammal i Sverige. I Trenchierboken, 1745 års upplaga, är en Laterna afritad af vidstående utseende, och i Argus 1734 annonseras sådana till salu hos Joh. Müller i Wattrangs gård på Stora Badstugatan.

Bland lekar må äfven erinras om upptagandet i ordnar. Den

  1. Le Dict de l’erberie. Rutboeuf publié par M. Jubinal. p. 473—474. »Diex vos saut, amis! Diex béniée, blutaux! d’ome estes vos? — D’ome sui-ge. — De quel home? — De char et d’os. — De quel terre? — En volez-vos faire poz? — Où fustes-vos nez? — Je ne fui onques ne nef ne bateux. — De quel vile estes-vos? — De la vile enprès l’aitre. — Où siet li aitres? — Entor le mostier. — Où siet li mostier? — Sor terre. —
    Pédant Joué. De Bergerac. »— Eh! bonhomme, quel est ton nom? — J’ai nom tout comme mon père. — Comment se nommait ton père? — C’est le secret de ma mère. — Vend-on du vin dans cette auberge? — On en vend plus qu’ on en donne. — La rivière est-elle profonde en cet endroit? — Les canards l’ont bien passée etc.