Vid bröllop hade man tillåtelse att bjuda på 8 rätter och 4 tallrikar med grönsaker o. s. v. samt bakverk och korf. Men vid »konfektbröllop», som voro tillåtna, kunde icke någon mat få tillagas och framsättas, och af konfekten skulle måtteligen tagas. Den som bröt mot den förordningen, pliktade 100 dal. smt.
Vid begrafningar voro »notifikationer», så väl muntliga som skriftliga, förbjudna vid 100 dalers vite. Det var endast inom »nästa slägten», till och med syskonbarn, som dödsanmälningarna fingo spridas. Inga andra än de notificerade hade tillåtelse att med »condolenser och visiter» infinna sig i sorghuset.
Till svepning fick man icke taga annat än ett ordinärt lintyg och ett begagnadt lakan. Blott ett rum i sorghuset fick klädas i svart, men inga flera, hvarken med svart eller dräller, lakan eller linne eller något annat, och detta vid vite af 200 daler. Endast af magistraten förordnade likbärare tillätos bära bort de aflidna, och det mot viss afgift, de fattiga dock obetaget att skaffa sina anhöriga i jorden bäst de ville. Bisättningar och begrafningar fingo icke göras till två särskilda akter, och i Stockholm måste begrafningar ske »inemot kl. half fyra» e. m. under höst och vinter, men vår och sommar skulle liken bäras ur husen »inemot kl. sex», så att ej ljus och lyktor skulle behöfvas. År 1732 stadgades, att ej flere än tjugufyra personer finge deltaga i processionen. I Stockholm skulle sorgfolket till fots följa den döde, så framt ej snö- eller regnväder hindrade, i hvilket fall tre vagnar tillätos i processionen, förutom prestavens vid adliga begrafningar.
Ingen traktering skulle mera få gifvas vid begrafningar i Stockholm och andra städer. Öfverträdelser mot det förbudet kostade 300 daler. Endast på landet kunde de »långvägade» få fägnas. Äfven vid barndop förbjöds traktering.
Många voro lagstadgandena, men de efterlefdes derför icke bättre. Så väl vid begrafningar som bröllop och barndop tog den gamla svenska gästfriheten ut sin rätt, trots alla förbud, och likväl saknades icke anmärkare och angifvare, böter och trakasserier af flera slag.
Vill man närmare blicka in i förra århundradets stockholmslif, har man tillfälle dertill i åtskilliga räkenskaper, hvilkas »torra siffror» kunna gifva rätt saftiga skildringar från hus och hem. Bland sådana källor kunna nämnas en mängd räkningar till presidenten, baron Erland Broman[1], hvilka vi haft tillfälle att genomse i original och
- ↑ Fredrik I:s bekante gunstling, hofmarskalk och president i kommersekollegium, känd som glad sällskapsman, goddagspilt, affärsvinglare m. m. Gift först med Eva Johanna Drakenhjelm († 1747), sedan med Vilhelmina Magdalena Taube, yngre syster till konung Fredriks älskarinna. Broman afled 1757.
