Det är i dag som du blir glömd;
Du warit länge nog berömd.
Far wäl, far bort din kos.[1]
Under ett par, tre år lurendrejade man i sig kaffe eller nödgades man taga sin tillflykt till andra uppmuntrande drycker för att hålla sällskapslifvet vid makt. Kaffeskänks-societeten fick tillstånd att, i stället för tillredning af den förbjudna drycken, destillera bränvin och andra likörer samt sälja dem jemte tevatten, dricka, honungsmjöd, enbärsviner och dylikt. De fingo dock icke hafva större destillerpannor än af fem eller sex kannors rymd.
Den 23 Oktober 1769 upphäfdes kaffeförbudet tills vidare, men återkom ännu en gång innan århundradets slut, likväl endast för kort tid.
Att sällskapslifvet under Gustaf III:s tid var gladt och lifligt i Stockholm intygas af samstämmande uppgifter. Hofvets föredöme verkade då som under redan förflutna tider. Man tog sig gerna anledning af namns- och födelsedagar att få sig en särskild festdag, och ofta börjades festen redan tidigt på morgonen, då man stod upp med solen för att med en »namnsdagsblåsning» hedra någon vän eller väninna.
Bröllop, barndop och begrafningar tyckas hafva varit lika goda anledningar, och de gamla förbuden och inskränkningarna i mat och dryck efterlefdes ej längre. Betydligt stort var, såsom man finner af Bellman, Stockholms offentliga förfriskningsställen i senare delen af 1700-talet.
Danslokaler för både »sämre» och »bättre» folk saknades icke häller. Den mest bekanta var kanske Claes på Hörnet, förut af oss omnämd. Till och med damer af »societeten» mottogo med nöje ett
| Avertissement Til |
hvaraf ett exemplar ännu förvaras i original i kungl. biblioteket.
- ↑ Nytt och Gammalt, en veckoskrift. Den 27 Maji 1767.
