Men det fans andra baler än Torngrens. Bland de mest eftersökta voro balerna på Carlberg.
En på sitt sätt epokgörande händelse i den unga Stockholmsflickans lif var hennes första bevistande af en Carlbergsbal. Som, förutom kadetterne, endast flickor tillstaddes inträde vid dessa festligheter, se vi oss icke i stånd att ur egen civil fatabur meddela något om denna vigtiga tilldragelse, utan måste anlita en anonym f. d. kadetts utgifna skildring af en sådan bal från 1814,[1] erinrande dock dervid, att scenen och kostymerna på vår teckning (fig. 191) förskrifva sig från 1830-talet.
»Ambrosiani[2] har arbetat flitigt under hela hösten ända till julen med kadetternas tåspetsar, och väl tusende gånger repeterat »hoppa opp och kom ner igen, flick-flack, chassé à droite, à gauche» m. m. och gubben börjar redan förtvifla om att någonsin få någon heder af sina bemödanden, då en order utkommer, att om söndag åtta dagar till blir bal. Har Ambrosiani haft skäl beklaga sig öfver lojhet förut, så får han nu dess större tillfredsställelse, väl ej af 1:sta och 2:dra, men af 3:dje och 4:de klassernas ifver, nämligen de verldsligt sinnades, ty i alla klasser finnes alltid en och annan läsvurm som föraktar dans och ej kan begripa, huru förståndigt folk kan vilja taga sig motion efter takt. Det heter väl, att kadetterna bjuda balgästerna, men många komma dock objudna, och som inga eller få presentationer äga rum, så anses Carlbergsbalerna såsom publika nöjen, uti hvilka hvem som helst äger en sorts rättighet att deltaga. Emellertid söka dock kadetterna att öfvertala sina slägtingar att fara ut på balen. Det ger ett slags anseende, då man har bekantskap med gentila damer, och kadetterna hafva, såsom vi förut veta, mycken ambition. De hvilka hafva bjudit några damer måste äfven vara betänkte på att hafva förfriskningar, ty kronan består ej annat än ett högst osmakligt te. Mandelmassa uppköpes, och berberissaft anskaffas, hvarjemte kadetten är betänkt på att skaffa sig de allra minsta dricksglas han kan få, ty dess längre räcker härligheten; men det duger ej att vara ensam om tillställningen, derför om kadetten ej sjelf är i tredje eller fjerde klassen, har han dock vetat att ställa sig så väl med någon af dessa högdjur, att denne låtsar vara egare af varorna, och under denna förevändning ditkommenderat en yngre kamrat, som vakar öfver att intet må af obehörige borttagas.
