Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/517

Den här sidan har korrekturlästs
499
SÄLLSKAPS- OCH VÄRDSHUSLIF

Inom en sluten disk en grann Mamsell jag skådar,
Som rummets prydnad är och Fröijas wälde bådar,
     Omgifwen utaf Krus, Bouteljer, Glas och Stop,
     Hon häller nectar i wid allra minsta rop.

Uppå ett aflångt bord, man ser ett talgljus glimma
Hwars dunkla lågas sken förqwäfs af rökens imma.
     — — — — — — — — — — — — —
     
Nu blir ett hiskligt stoj, en skriker Maja Lisa,
En annan grufligt swär och ropar på Lowisa,
     En will Tobak ha, en ann’ om caffe ber
     Och Echo swarar strax på stunden, Herr Secter!

Här flere rösters dån sig om hwarandra blanda:
En sitter i ett hörn och läser Allehanda,
     En hänger på ett bord, och litet längre fram
     Man twänne gubbar ser, som djupsint spela Dam.

Några andra gubbar politisera väldigt och ändra om Europas karta. En af gästerna prisar den gamla, goda tiden, då det var glädje och frid och lätt att lefva:

Då wäxte Sötmjölks-Ost mitt in i tjocka skogen,
Och Drufwan wäxte wildt i rännsten bredwid krogen.

Men så uppstår gräl, hvilket dock upplöses vid en bål, och hela laget börjar skråla. Författaren flyr, men föres af en bekant till ett spelhus, der tillståndet är långt värre.

Ville man njuta sällskapslif på källare och värdshus, hade man många sådana att välja på i senare delen af förra århundradet och början af innevarande. Vi hafva i ett föregående kapitel nämnt värdshusen i Stockholms utkanter, samt dem som voro förlustelseställen i fria luften, synnerligen å Djurgården, och redan i vår inledning talade vi om några i staden på 1730-talet samt erinrade om Carl IX:s förordning från början af 1600-talet. Af dem som nämnas så långt till baka fans ända in i vårt århundrade den gamla källaren vid Mynt-, fordom Riddargatan, hvilken hade skylten Tre kronor, men sedermera kallades Gamla Malmens och låg i n. v. polishuset. På Brolins karta 1771 kallas den stadskällaren, men med bibehållande också af det ursprungliga namnet.[1]

Icke långt derifrån låg Orms värdshus (kändt genom Bellmans »Ormens pigor»), i hörnet af Riddarhustorget och Urvädersgränd, samma hus som ännu kallas Lyktan, sannolikt efter husets många

  1. Märkligt är, att i 1728 års adresskalender nämnes icke någon källare med det namnet på den platsen, men väl Tre Cronor vid Jerntorget.