han sjöng Fra Diavolos parti, under en mellanakt kommit i kostym ned i operakällaren och druckit en butelj champagne.
Förmiddagskunderna utgjordes mest af riktiga »nobisgubbar» som gingo in på källaren för att taga sig en stenborgare, en likör som hade arfsägnen för sig ända sedan slutet af förra århundradet och påstås vara uppfunnen af hofsångaren och hofsekreteraren Carl Stenborg, som i tretiotre år var »förste aktör och sångare vid operan». Likören, hvilken ej ännu försmås, består af en med socker, pomeransskal, anis och fenkål försatt spritdryck, hvilken fordrar som tilltugg en liten kryddskorpa, s. k. »källarskorpa», samt ett glas svagdricka till nedsköljning.[1]
Det glada vimlet började dock först på aftonen, då förmiddagsgästerna visserligen ännu en gång infunno sig, men flertalet utgjordes af Stockholms mer konstnärliga och literära beståndsdelar. På den bild vi lemna af operakällaren en afton på 1840-talet (fig. 192) synes mångahanda folk. Krieger sjelf, källarmästaren och kaptenen vid borgerskapets infanteri, står innanför disken, mottagande betalning af en lång herre i hatt, notarien Godenius. I dörröppningen åt ett af smårummen visar sig den bekante magnetisören, f. d. öfversten i turkisk tjenst, Bruce Bey i full uniform med hög fez. Längst till venster kommer författaren G. H. Mellin.
På andra sidan om de två kyparne synes en herre i slängkappa. Det är den från slagsmålet på Malmens källare (hvarom i ett kommande kapitel) bekante urboettmakaren Jacobson, och den lille i frack vid hans sida franske språkläraren François, en af operakällarens ständige kunder, hvilken roade gästerne genom sina berättelser om Napoleons fälttåg, i hvilka han sade sig hafva deltagit — såsom trumslagare, påstods det af andra. Då fälttågen ej intresserade längre, lät François höra sin förmåga i att midt i natten gala som en morgonfrisk tupp.
Mannen i ljusa rocken vid disken, bredvid Godenius och midt för värden, är Ferdinand Tollin, planschens tecknare. Längre åt bakgrunden till höger, synes en herre i uniform, polismästaren Bergman, hvilken helsas af bankokommissarien de Frese. Närmast bakom den sist nämde, åt höger, är Göran Boije, känd för att på stället hafva kredit för 2 rdr. banko. Af gubbarne som sitta vid bordet längst i bakgrunden, är den ene den för sin stora näsa beryktade bankokommissarien Thoran. Mannen med slängkappan och mössan och den stolta hållningen är, liksom mannen med de många
- ↑ En annan spritblandning, uppkallad efter hofmusikus Gutenschwager i medlet af förra århundradet, har icke bibehållit sig så länge som den ofvan nämda.
