att hon börjat bruka snus. Den andra mera till åren, nogräknad med ceremoniellet. Visserligen inga skönheter, men hofliga, sediga, och efter allt utseende snälla hushållerskor. De lagade åtminstone det bästa caffe någon finsmakad ville dricka.»
Resan fortsattes förbi gamla Hessingen till Ekensberg, der jakten lade bi för natten af brist på vind. Dagen derpå i gryningen hissades på, och man började kryssa i svag vind, tills den mojnade ur, och jakten blef liggande på den spegelblanka Hessingefjärden. Författaren, som ledsnade vid lifvet ombord, löser nu jullen och börjar en botanisk exkursion på närliggande holmar. Ålgryte, Rostock, Kycklingen och Kungshatt, der en ny trähatt samma är blifvit uppsatt, besöktes. När vinden börjar blåsa, fram åt middagen, är han åter om bord, och färden på jakten fortsättes. Ut på Ekerö-fjärden, förbi Sturehof och Wällinge fram emot Björkfjärden, och det blef afton igen. Den första September, som var en söndag, seglades starkare och man anlände till Tynnelsö-fjärden. Der proponerade skepparen, i anseende till dagens helgd, att en psalm skulle sjungas. »Hvem kunde neka att förena sitt lof med deras, som ville upphäfva tacksamma röster till lifvets fader? Psalmen Hvarmed skall jag dig lofva uppstämdes, sjöngs hel och hållen, vackert, ordenteligen, med en helig andakt, under det att trompeten hördes vid hvarje slutmening».
Författaren lockades nu till den grönskande stranden inne i Tynnelsöviken, så att han måste sätta ut jullen ånyo. »Tättingar spelade i backen. Flera slags löfträn hade flätat sina kronor tillsammans och stodo i den ögat retande oordningen. På sidan en åkertäppa, der säden var inbärgad. Snedt emot sågs en gammal humlegård. Ofvanför låg torpet i en lund af fruktträn. Framföre var en instängd gård, der ingen bunden husvakt syntes, endast en brokig tupp, omgifven af sina älskade hönor, dem han med en lockande röst drog till sig, och, ehuru modig och högsint, bevisade all ömhet.»
Författaren inträdde i stugan och träffade en vördnadsvärd gubbe, en bild af förnöjsamheten.
»Oh, douce tranquillité d’une ame calme et paisible, Je t’invoque!»
»Tysta hydda! afskild från verldens buller, från vekliga lättingars skrål, och från den stålta nedrighetens fåfänga fjäs ... jag lärer aldrig glömma den förnöjelse jag här smakat ...»
Jakten släpades in till Strengnäs, der skepparen bebådade ankomsten med sin trumpet. Uppehållet i Strengnäs begagnar författaren till ströftåg kring gatorna, der han förvånas öfver att träffa svinkreatur betande.
