de hemvändande passagerarne in en hop fönster. Men telgeboarne, som icke tyckte om detta sätt att vedergälla glasmästaren hans gästfrihet, samlade sig följande dag på bryggan och helsade ångbåtens afgång med ett stenregn.
Yngve Frey var en af jakternas värsta fiender och paddlade länge omkring på Mälaren. När maskinen stannade, hvilket icke var ovanligt, seglade man, och för att hjulen icke skulle hindra farten, trampades dessa omkring. Då det blåste hårdt på Björkfjärden, vågade Yngve Freys befälhafvare, kapten Farmouth, icke föra fartyget öfver fjärden, utan förtöjde det vid den närmaste, bästa landningsplats och iakttog alla de försigtighetsmått, som användes i gamla tider, när skepparne i de ostindiska farvattnen väntade en tyfon.
Men modet växte, och snart såg man en stor ångare med namnet Carl Johan styra kurs från Stockholm till Ystad. Det var något oerhördt att ge sig ut på öppna hafvet, men resorna blefvo också något besynnerliga. »När fartyget, på en af dessa, inomskärs arbetat sig fram från Landsort till Kalmar och en vacker dag ångade derifrån söderut, möttes det, utanför Ölands södra udde, af den här ganska vanliga sydvestvinden jemte sjögång, mot hvilka maskinen icke förmådde framdrifva fartyget, och då natten tillstundade, ansåg kaptenen det icke rådligt att återvända till Kalmar, utan höll i stället öster om