Kap. XVI.
Sägner och Skrock.
Stocken i assistanstornet. — Makalös och Jakob De la Gardie. — Clara nunna. — Spökslottet. — Katten på Vesterlånggatan. — Tornväktarskrock. — Huvita frun på Stora barnhuset. — Djefvulens grasserande på Luntmakaregatan. — Den sköna Melusina. — Spöket på Johannis kyrkogård. — Småskrock.
Det finnes vissa sägner i Stockholm hvilka äro fästa vid en bestämd plats och derför förtjena att bevaras, Den äldsta af dem är den mycket bekanta om Strengnäs-biskopen, Tynnelsö-fiskaren och laxen som skulle hafva gifvit anledning till Stockholms första bebyggande, hvilken är så ofta omtalad och tryckt, att vi här sannolikt icke behöfva mer än erinra om den samma.
En annan sägen om Stockholms bebyggande, nästan lika bekant, är följande:
Då Esterna förstörde Sigtuna, hvilket skall ha inträffat omkring år 1187, skola Sigtuna-borna hafva instängt en del skatter af silfver och guld i en urhålkad stock och kastat denne i sjön, i afsigt att anlägga en ny stad, der stocken tog land. Detta skall hafva inträffat vid n. v. Riddarholmen. I gamla Stockholm troddes allmänt, att stocken förvarades i det torn (fig. 203) som anses vara den äldsta byggnad i hufvudstaden och der nu en del af Allmänna pantlånekontorets (Assistansens) säkerheter äro magasinerade. Ännu finnes längst ned i tornets djup en gammal lös stock, som har utseende af att hafva varit nyttjad till någon hissinrättning på tornet, men visats såsom upphofvet till vår hufvudstads namn, ett skämt af pantlåneinrättningens tjenstemän, hvilka dermed tillfredsställt en och annan naiv forntidsälskare. Huru vida tornet verkligen är äldst af Stockholms nu varande byggnader, har ej fullständigt ådagalagts. Man anser det hafva uppförts under Gustaf I:s tid.
⁎
