glömmes åskledare, brandkår och plåttak; fruktan för det oförklarliga stiger fram med makt, och menniskan blir skrockfull, äfven om hon är stadsbo, till och med stockholmare.
Mycket af det i hufvudstaden gångbara skrocket kan vara infördt af ammor och tjenstflickor, men kan lika gerna vara gemensamt för staden och de omgifvande landskapen, och om sålunda de uppteckningar som här meddelas äfven återfinnas i provinsen, så är lika säkert, att staden kunnat ega förmågan att frambringa skrock och dermed förse landsorten, liksom den någon gång försett denna med de »urgamla» folkdrägterna, af hvilka åtskilliga icke äro annat än mer eller mindre gammalmodiga stadsbodrägter. Således må kejsaren få sitt.
Först måste omtalas några lokala skrock och vidskepelser, hvilka äro oomtvistliga stadsbarn.
————
I Jakobs kyrka tutades aldrig under den tid som tornväktartutande för öfrigt nyttjades, emedan det var så starkt »rå», att ingen tornväktare vågade på försöket.
————
Bakom Piperska muren på Kungsholmen är ett högt berg som kallas Jungfruberget, emedan en flicka der blifvit bergtagen.
————
På Stora barnhuset visade sig en tid för många år sedan en hvit fru. Sköterskorna sågo henne alla och menade, att hon vakade öfver att ammorna icke skulle vanvårda de små. En amma, som berättade detta, fick flytta, emedan hon med sin historia skrämde ammor från att söka sig in der, der de alltid voro eftersökta.
————
I December månad 1733, berättar Rüdling, gjorde den lede djefvulen på osynligt vis ett förskräckligt larm här i Stockholm på Norrmalm och Luntmakargatan, uti slagtaren Olof Bergs gård, med alla husgerådsakers hit- och ditkastande. Hvad egentligen till detta djefvulska larm har tillfälle gifvit, förklarar Rüdling sig icke veta. Men det var honom väl bekant, att samma fasliga larm och buller af många hundrade (i och utom samma gård både natt och dag församlade) menniskor med stor häpenhet hörts, och att bemälte slagtare derigenom nödsakad blifvit sig med de sina utur sin gård, hvar innan satan då hade sitt spel, till ett annat rum att förfoga, så
