Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/562

Den här sidan har korrekturlästs
544
SÄGNER OCH SKROCK

Den första blåsippa man ser på våren skall man äta upp, så får man icke frossan.

————

Man skall aldrig stiga öfver ett barn, ty då växer det icke mer. Har man redan gjort det, så måste man stiga öfver det till baka igen.

————

Att möta en gammal qvinna, när man går ut på morgonen, är dåligt möte. Försigtigt är att man då spottar för sig.

————

Kattor som springa öfver gatan båda icke häller godt.

————

När talgoxen hackar på fönsterkittet, skall man vänta någon olycka.

————

Om man drar på sig ett plagg afvigt, så går det afvigt hela dagen.

————

Man skall aldrig bjuda någon en nål, ty då sticker man ut vänskapen.

————

Om man slår ut saltkaret på bordet, blir det gråta af.

————

Tretton vid bordet är högst illa, ty en måste dö inom året.

————

Frossan botas med en stulen fläsksvål.

————

Vårtor knytas bort. Man knyter öfver dem och gräfver ned tråden. Man brukar ock stryka bort dem med en fläsksvål, som äfven gräfves ned. Ett tredje medel är att tvätta vårtan i det regnvatten som samlat sig på en grafsten,

————

Vaglar försvinna, om man tittar genom ett nyckelhål.


———♦———