Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/575

Den här sidan har korrekturlästs
557
POLIS

förbudet var mycket svårt att upprätthålla. Så tillsatte de nattvakten, som skulle hålla ordning i staden, men man behöfde pålitligt folk som kunde hålla ordning på nattvakten eller åtminstone skydda den mot höga herrars eller låga knektars öfvermod. Facklor nyttjades visserligen af dem som så hafva kunde, i synnerhet af stadens förnämligare invånare, men deras bruk vardt ofta förbjudet, och det var otvifvelaktigt en vågad sak att gå med brinnande och sprakande facklor mellan de gamla trähusen. Som broarne till malmarne också voro af trä, kunde facklor ej alltid på dem tillåtas. Förbuden efterlefdes naturligtvis aldrig, men flertalet stockholmare kunde icke kosta på sig inköpet af facklor. Hvarje »bolag», d. v. s. hushåll, skulle hålla sig en lykta eller flera, om så behöfdes, föreskrifver en förordning af 1692, men det hjelpte ej mycket emot mörkret på gatorna.

Under de senaste åren af 1600-talet började gatlyktor uppkomma. De första funnos på Riddarholmen. År 1697 förordnades, att sedan Wrangelska huset inköpts för hofvets räkning skulle på Riddarholmen icke bäras några facklor, utan i stället så många lanternor uppsättas, som kunde räcka till att upplysa gatorna, och skulle derför enskilda som der egde hus anskaffa en del af sådana lanternor, nämligen för Bengt Oxenstiernas, Johan Gabriel Stenbocks, Kurkens och Posses hus, till samman tio lanternor, och för de mindre husen, såsom Berndes, Rosenhanes, Sparres och Ehrenfelts, till samman sex lanternor, och ville k. m:t besörja, att lanternorna vid k. m:s hus samt Riddarholmskyrkan och bron med det forderligaste skulle uppsättas.

År 1719 befaldes, att lyktor skulle uppsättas på Norrbro. Om en allmän inrättning af lysande lyktor på husen rådplägade husegarne 1747, och slutligen kom, den 12 Januari 1749, k. m:s förordning angående lanternors eller lysande lyktors inrättande. I denna heter, att som förordningen mot våldsamheters föröfvande om mörka qvällar och nattetid ej haft åsyftad verkan, så har k. m:t ej funnit tjenligare utväg än att i Stockholm, liksom i andra stora och välbestälda städer i Europa, lysande lyktor på alla gator må inrättas. Ehuru det, heter det vidare i den kungliga förordningen, skulle lända till större prydnad, om lyktor efter viss modell öfver allt komme att brukas, så får dock detta ankomma på husegarnes eget godtycke. Det skulle också stå dem fritt att begagna ljus eller olja. Mellan lyktorna skulle vara tretio steg. De behöfde ej lysa längre än från den 20 September till den 15 Mars, från mörkrets inbrott på aftonen till öfver midnatt, undantagande då det var månsken. Husvärdarne skulle anskaffa lyktorna, men hyresgästerna draga försorg om underhållet.