brunnen på inre stallgården. Deremot befans, att Tyska brunnen, vid Svartmangatan, Worsterbrunnen vid Skärgårdsgatan, midt mot Trivialskolan, Stortorgsbrunnen och Hötorgsbrunnen egde mindre godt vatten, och sämst af alla var brunnen på Barnhusgården.
Fram mot medlet af vårt århundrade ansågs Södermalmstorgs- (Brunsbacks-)brunnen fortfarande vara den bästa i hela Stockholm, och af den hemtades till helsovattens beredning för Carlsbader-brunnsinrättningen vid Carl XIII:s torg. Öfriga brunnar på Södermalm ansågos deremot hafva ett sämre vatten än de som funnos på Norrmalm och äfven i »Staden». På Adolf Fredriks torg funnos tre brunnar, i Maria Brunnsgränd (nu Bellmansgatan) en, vid Nytorget en, o. s. v.
På Norrmalm hade Brunkebergsbrunnen det bästa anseendet. Han upptogs 1795, då »Smedgate-brunnen» igenlades. Den senare fans i skärningen af Norra Smedjegatan och Herkules backe, nära krogen »Krypin».[1] För öfrigt funnos brunnar på Castenhofsgården, på flera ställen vid Drottninggatan och af dem den bästa i Filénska egendomen, fordom Hårlemans, (nu n:o 88) samt på Hö- och Oxtorgen. Äfven på begrafningsplatserna hade man brunnar, från hvilka dricksvatten hemtades, t. ex. från brunnen på Johannis kyrkogård, hvilken, enligt hvad Elers uppgifver, från urminnes tider nyttjades af de kringboende och som 1762 rensades, stensattes och omgafs med ett jerngaller.
I staden inom broarne ansågs brunnen vid Österlånggatan midt emot Brunnsgränden hafva det bästa vattnet, med undantag af brunnarne i kungl. slottet. »Nordströms brunn» vid Baggensgatan, omnämd i kapitlet om skolorna, ansågs duglig, likaledes brunnen i skomakare-embetets hus vid Slottsbacken och Gamla banko-brunnen på gården vid då varande dragonstallet vid yttre borggården, samt tidtals Stortorgsbrunnen. Deremot hade Tyska brunnen (förbättrad 1787) fortfärande dåligt rykte om sig.
Kungsholmen och Ladugårdslandet ledo fortfarande brist på brunnar med dugligt dricksvatten, men brunnar med ohelsosamt vatten funnos på många ställen i dessa stadsdelar, liksom i öfriga trakter af Stockholm. Vattnet från dessa farliga brunnar begagnades likväl i många hus till dagligt bruk, och då sjukdomar deraf uppstodo, tillskrefvos dessa helt andra orsaker.
- ↑ Med samma namn hafva flera krogar i Stockholm funnits, bland andra, den genom Fredmans epistel n:o 23 bekanta vid Jerntorget, från medlet af 1600-talet, och som fans ännu på 1860-talet. »Krypin» vid Herkules gatan låg der spegelfabrikör Svanbergs hus (n:o 5) nu står. I huset bredvid, der Hôtel Kung Carl nu reser sig, låg i ett litet hus med trätrappa utanför en krog som på folkspråket kallades »Lusasken», och närmast söder om denne, i n:o 8 Malmtorgsgatan, krogen »Hvita låret».
