gudstjensten, hvarmed början hade gjorts redan 1689. Likaledes skaffades bidrag, enligt 1698 års författning, vid lysningar till äktenskap, begrafningar m. m. samt genom fattigbössor, som hängdes i kyrkorna och äfven på offentliga platser, genom afgift vid inventarier och testamenten, o. s. v.
Frågan om särskilda fattighus, ett i hvarje församling, väcktes 1734 af brand- och politikommissionen, och 1752 voro fattighus i alla församlingar i Stockholm inrättade. Det först färdiga var Catharina församlings, för hvars ändamål det s. k. engelska huset vid Götgatan inköptes. Emedan dessa inrättningar hufvudsakligen berodde på församlingarnas frivilliga sammanskott, så drogos de från polisväsendet, dock skulle politikollegium två gånger om året mönstra fattighushjonen.[1] Några förmögna borgarfruar antogos till hedersförestånderskor vid fattighusen. Så var grosshandlaren, kommerserådet och direktören Clas Grills hustru hedersförestånderska vid Danviks hospital, och bryggaråldermannen Johan Lampas enka innehade en sådan vid barnhuset.
Polisen hade dock fortfarande icke så ringa besvär med tiggeriet på gatorna, hvilket aldrig kunnat utrotas, ej ens efter inrättandet af arbetshusen. Det första frivilliga arbetshus i Stockholm var det södra, i hörnet af Högbergs- och Götgatorna, öppnadt 1773. Tjugufyra år derefter öppnades norra arbetshuset, vid Johannis Östra Kyrkogata.
År 1796 utgjorde Stockholms fattige 4,553 på en folkmängd af något öfver 75,000. Med början af detta århundrade ingick man på en ny väg för fattigvården, men om man får sätta lit till den 1805 tillsatta komitén, skulle de fattigas antal är 1807 hafva varit 8,048, under det folkmängden föga eller intet tillväxt. Med början af år 1808 stäldes hela fattigvården under en enda direktion, och dermed anse vi oss kunna afsluta denna afdelning, i hvilken vi nödgats inskränka oss till en mycket kort antydan om huru fattigväsendet i gamla Stockholm var beskaffadt, synnerligen i förhållande till polisväsendet.
⁎
Om man får döma efter alla de förbud som under olika tider utfärdades mot ropande och skrikande på gatorna, så måste gamla Stockholm hafva varit en mycket bullersam stad, i synnerhet nattetid, och polisen haft ofantligt mycket att göra för att tysta skränet
- ↑ Det af Carl XI:s drottning stiftade Ulricæ Eleonoræ hospital, allmänligen Drottninghuset kalladt, vid Johannis Östra Kyrkogata, stod till 1721 under politikollegium, men anförtroddes då åt en särskild direktion.
