denna främja konungens och stadens rätt och bästa; men i 1634 års regeringsform stadgades, att Stockholms stad, som en tid förut varit förenad med Uplands höfdingedöme, skulle hafva sin särskilda styresman under namn af öfver-burggrefve, och kort derefter ändrades titeln till öfverståthållare.
Den förste öfverståthållaren var den i Sveriges och dess hufvudstads historia väl bekante Clas Larsson Fleming, riksråd, riksamiral, m. m., en framstående personlighet, hvilken Stockholm har att tacka för mycket. Det var under hans embetstid som Norrmalm reglerades. Ehuru han egnade så mycket arbete åt Stockholms angelägenheter, fortfor han likväl att vara amiral och förde sjelf befälet öfver den flotta, vid hvars skapande han varit kanske den förnämsta kraften. Han satte ock lifvet till i sjökriget med Danmark 1644. Några år derefter var hans son Herman Fleming öfverståthållare, men tyckes icke hafva uträttat något synnerligt och lemnade snart platsen. Så mycket utmärktare var Schering Rosenhane, hvilken 1634 vardt Stockholms förste underståthållare och redan i den befattningen inlade stora förtjenster om stadens förkofran samt, efter att hafva varit landshöfding i Östergötland och utfört diplomatiska uppdrag, 1652 utnämdes till öfverståthållare och dog som sådan 1663.
På den tid, då polisen fick sitt egentliga forum i politiekollegium, var Axel Sparre öfverståthållare. Han efterträddes af Clas Rålamb, en af de utmärktaste stormännen under Carl X och Carl XI, men som blott i fem år var Stockholms styresman. Bland efterträdarne tyckas några hafva innehaft öfverståthållarembetet blott såsom en tillökning till åtskilliga andra äreställen, utan att synnerligt mycket bekymra sig om de åligganden som skulle följa med tjensten. Så var Jöran Gyllenstierna, en äldre bror till Carl XI:s bekanta gunstling, samtidigt öfverståthållare och president i både kammarkollegium och amiralitetskollegium samt äfven i reduktionskollegium. En annan Gyllenstierna, Christoffer, af den yngre grenen, var den från Carl XI:s krig berömde krigaren och härföraren, men tyckes icke hafva synnerligt utmärkt sig som öfverståthållare, ehuru han i tjugutre år innehade embetet († 1705). Bland de för efterverlden mera bekanta öfverståthållarne voro Gustaf Adam Taube och Rutger Fuchs, hvilken senare såsom öfverste vid Södermanlands regemente slog ryssarne, i Augusti 1719, vid Södra Stäket och derigenom frälsade Stockholm, hvars styresman han sedermera var i 26 år († 1753).
Politiekollegium hade emellertid fått så mycket att göra, att de dagliga ärendena ej alltid medhunnos, hvarför en af ledamöterna, rådman Paul Printzell, år 1770 till öfverståthållaren och magistraten
