inlemnade ett förslag till polisens bättre handhafvande och polismålens skyndsammare afslutande. Grefve Axel Wrede Sparre var då öfverståthållare, men afled innan Printzells förslag öfverlemnades till den komité som af kungl. maj:t för ändamålet tillsattes. På grund af denna komités sedermera afgifna utlåtande förordnade kungl. maj:t, den 13 Februari 1776, att öfverståthållaren borde upptaga och afdöma politiemålen. Dermed voro dessa mål dragna från magistraten.
Öfverståthållaren hade fordom säte i riksrådet, men i 1720 års regeringsform stadgades, att embetet kunde anförtros en skicklig man utom rådet. År 1775 kallades dock öfverståthållaren, friherre Carl Sparre till riksråd och innehade denna värdighet jemte öfver- ståthållarplatsen til 1789, då rådskammaren upplöstes.
Denne Carl Sparre, under hvars tid poliskammaren inrättades och som sjelf dertill kraftigt bidrog, anses hafva varit Stockholms utmärktaste öfverståthållare. Han mottog embetet efter hertig Carl, som under några månader efter statsstrecket innehade det samt äfven sedermera, 1789, en kort tid under Sparres sjukdom skötte tjensten. I aderton år verkade Carl Sparre för Stockholms förkofran, och många äro de goda minnena från hans styrelsetid († 1791). Äfven åtskilligt godt hågkommes från de tillfällen, då Samuel af Ugglas, landshöfding i Stockholms län, i slutet af förra och början af detta århundrade förvaltade det då i flera år lediga öfverståthållarembetet.
Det var således under öfverståthållarembetet som, 1776, alla politiemålen lades. Öfverståthållaren sjelf »borde icke allenast varda underrättad om alla brott som i residenset kunna förelöpa mot lagar och förordningar, utan ock efter omständigheterna vidtaga de mått och steg som till den brottsliges straff, näpst och rättelse nödige pröfvades». Men emedan öfverståthållaren icke kunde vara allestädes och »emedan till hasteliga handräckningar, hvilka ej tåla dröjsmål, ingen hvarken tid eller dag från polisärendenas skyndsamma afgörande vore undantagen», så skulle underståthållaren företräda öfverståthållaren vid dessa ärendens afgörande.
Den nogare och närmare tillsynen öfver den nya polisen uppdrogs dock åt en särskild, öfverståthållaren underordnad tjensteman, som fick namn af politiemästare, men hvars tjenst förklarades för en förtroendetjenst som kungl. maj:t sjelf egde att bortgifva. Derjemte tillsattes af öfverståthållaren ett tillräckligt antal gevaldiger och uppsyningsmän eller s. k. polisbetjenter.
Den förste polismästaren var Nils Henric Aschan von Sievers, född i Norrköping 1738, son till en teologie doktor. Han hade studerat i Upsala samt vid tyska universitet, på förra stället aflagt
