skränade redan och innan vagnen med de granna hvita hästarne kommit ned åt Slussgatan, dansade några kopparslantar mot vagnen. Fersen sjelf såg stolt och förnäm ut, men var blek och drog sig undan så långt han kunde i ena vagnshörnet. Det var någon som skrek, att man borde draga upp slussen och hejda Fersen, och några pojkar hängde sig i kedjorna för att väga upp slussbron, men det var redan för sent. Fersens vagn kom lyckligt öfver bron, och processionen vek af åt Kornhamn. Der skrek man mördare och gaf Fersen alla slags fula namn. Sexstyfrarne hade tagit slut, och nu kastades stenar i stället. Spegelglasen i vagnen voro redan krossade. Ännu en gång såg jag Fersen. Han blödde. Det bleka, blodiga ansigtet tycker jag mig se hvar gång jag tänker på den dagen.»
Längre än till Stora Gråmunkegränd var i fråga varande gosse icke med, men der började först det riktigt allvarsamma. Troligtvis hade många, liksom gossen, ökat folkmassan endast för att »få se huru det skulle gå», men ju värre det skreks och ju flera stenar kastades, dess grymmare vordo också de som från början kanske af blott nyfikenhet deltagit i uppträdet. Det är bekant, att Fersen flydde upp i ett hus vid Stora Nygatan, nära Gråmunkegränd. Många hafva trott, att det var hörnhuset, norr om gränden, men det var i huset näst intill, det som nu har nummer 1, och, jemte hörnhuset åt Riddarhustorget och Storkyrkobrinken, tillhör lifförsäkringsbolaget Thule. Huset hade efter 1729 års nummerordning (den första i Stockholm) n:o 68 samt fick samma år som Fersen mördades n:o 6, efter då införda nya nummerordningen, och egdes af Jonas Hultgren, kammarvaktmästare hos enkedrottning Sofia Magdalena. Hörnhuset vid Stora Gråmunkegränd egdes 1810 af J. Em. Berg, kommissarie vid general-assistanskontoret. Huset i andra hörnet, åt Riddarhustorget och Storkyrkobrinken med ingång från brinken och nu n:o 13, hade till egare handlanden och hofjuveleraren Isaac Michaelsson, som bodde der jemte sin kompanjon, hofjuveleraren Michal Benedicks samt sin svärfar Aaron Isaac och bokhållaren Wilh. Benedicks.[1]
- ↑ Huset, dit Fersen tog sin tillflykt, har af Crusenstolpe uppgifvits som detsamma der den kommission hvilken dömde Brahe, Horn, Puke m. fl. till döden skulle, 1756, haft sina sammankomster, men denna uppgift saknar all grund. I början af 1700-talet egdes detta hus samt Allmänna enke- och pupillkassans, n:o 11 Storkyrkobrinken, af samma personer, hvilka år 1719 delade dem sins emellan, så att samtliga lägenheterna fördelades i sex delar, hvilka sedan anordnades i tre parter, och man kastade tärning om hvilka de skulle tillhöra. Småningom utbyttes eller såldes lägenheterna förståndigare, men ännu 1756 såldes n. v. n:o 1 Stora Nygatan till samman med våningen 2 tr. upp i n:o 11 Storkyrkobrinken. För några år sedan egdes n:o 1 Stora Nygatan af kirurgiske instrumentmakaren J. A. Stille och före honom af sockerbagaren C. J. Bulér, hvilken hade köpt det af grosshandlaren Lyon. Egendomligt är, att ett hörn eller en vrå af n:o 1 Stora Nygatan ligger i huset n:o 13 Storkyrkobrinken, hvarför också bolaget Thule väckte rättegång mot hr Stille. Nu eger dock, som sagdt, Thule båda dessa hus.
