excellensen, hvilket H. bejakade, hvarpå hon bad honom följa sig och förde honom utför andra trappan genom källarerummet och genom ännu ett rum, hvarest till höger var en liten kammare[1] med fönster åt gården, uti hvilket rum Fersen befann sig och dit fruntimret ingick.
H. posterade strax de två gardisterna vid dörren till mellanrummet med befallning att ej släppa in någon samt gick sjelf in till Fersen och anmälde sig vara »af generalen beordrad att mottaga hans exc:s befallningar, hindra alla som han ej tillät komma in samt tillika underrätta excellensen, det generalen vore nedanför huset för att vidtaga nödiga mesurer till excellensens säkerhet».
Oaktadt Fersen då redan var sårad i ansigtet, bibehöll han fullkomlig sinnesköld, tog H. i hand och sade, det han för sin person ej fann sig behöfva något frukta, men att det chagrinerade honom, att H. skulle vara blottstäld för chikan och ledsamheter för hans skull.
Folkmängden hade då ansenligt ökats i yttre rummet af den orsak, att huset hade äfven från Storkyrkobrinken en ingång, som var okänd (för vaktens befälhafvare) och följaktligen obevakad. Denna folkmängd, som i hvarje ögonblick tillväxte, ville tränga sig genom posterna, hvarför H. skyndade att ställa sig midt i dörren och lyckades flera gånger genom föreställningar hindra inträngandet i det andra rummet. H. sökte äfven förmå de närvarande att lemna det yttre rummet, men då svarades, att i källarsalen hade alla rätt att ingå och att de ej kände någon som kunde hindra dem att vara på ett publikt ställe.
Emellertid trängdes alla om att få se Fersen, till hvilken en hop sårande förebråelser och smädelser adresserades, så att hela folksamlingen var i ständig rörelse, och H. kunde icke vara uppmärksam åt alla sidor, hvarför han, då han minst förmodade det, kände sig hastigt af två personer fattad öfver båda armarne och inskuffad i mellanrummet, då folket i det samma inrusade, och sedan blef för H. omöjligt att få det derifrån.
Några personer, som tycktes hafva ett visst inflytande öfver de öfriga, utmärkte sig dermed, att de dels på franska, men mest på svenska förebrådde Fersen att hafva vållat franska revolutionen, att han nu här ville tillställa en dylik samt att han vore delaktig i kronprinsens död. På alla dessa tillvitelser svarade hans exc. med mycken köld, »det han vore oskyldig och ingenting högre önskade än att blifva stäld inför domstol för att få bevisa sin oskuld,
- ↑ Uppgifves vara samma rum som i vår tid gaf anledning till rättegången mellan Thule och hr Stille.
