tidigt på morgonen af en stark militärbevakning, och längs hela den väg som skilde fängelset från ombordstigningsstället stodo trupper uppstälda. En stor mängd folk var i rörelse, och hurrarop hördes, men några våldsamma uppträden föreföllo icke. Crusenstolpe steg om bord på en salslup, hvilken åtföljdes af tre vaktslupar och förde statsfången till Vaxholms fästning. Denna salslups kajuta finnes ännu i behåll och tjenstgör som ett af lusthusen vid Kastellholmens värdshus (fig. 214).
Oron i Stockholm fortfor dock hela sommaren 1838 och visade sig äfven i hätskhet mot polisen, hvilken å sin sida ej heller var så synnerligt human. Många maktmissbruk omtalades. Tidningarne förde ett häftigt språk, men så blomstrade också indragningsmakten och presstvånget. Åtskilliga visor, småskrifter och karrikatyrer bidrogo just icke att lugna sinnesstämningen. Äfven teatern deltog på sitt sätt i den allmänna rörelsen. På Djurgårdsteatern, som då stod under Torsslows ledning, gafs i Juni 1838 för första gången Mélesville’s och Duveyrier’s komedi »Michel Perrin eller polisspionen utan att veta det», och ehuru detta stycke icke innehåller något som egentligen kunde tillämpas på förhållandena i Stockholm det året, var dock endast »polisspion» tillräckligt för att väcka
