och tycktes lifligt intressera allmänheten. Det var slagsmålet på Malmens källare vid Myntgatan. Gamla stockholmare erinra sig nog ännu detta uppträde och huru sedermera fredliga medborgare samt äfven medborgarinnor togo parti för den ena eller den andra af de fiendtliga skarorna, för »militären> eller för de »civila».
Några yngre officerare, dels af garnisonen, dels af landtregementen, hade ätit sin aftonmåltid på »Malmens», d. v. s. icke på källaren i bottenvåningen, utan på ett »spisningsställe» som fans en trappa upp i samma hus. När de skulle gå, funno de förstuguporten stängd, hvarför de ropade på att den skulle öppnas. Ropen voro sannolikt ganska högljudda, och för att skaffa sig ännu mera »gehör» satte officerarne med sina käppar i rörelse de ringklockor som hängde i förstugan. Källarmästaren, som hade några enskilda gäster i sin innanför förstugan belägna sängkammare, öppnade sin dörr och frågade efter orsaken till bullret. Officerarne svarade sannolikt något hetsigt, och så började en ordväxling, hvilken öfvergick till slagsmål mellan officerarne på ena sidan och källarmästarens gäster samt kyparne å den andra. En af uppasserskorna på »spisningsstället» skyndade ned och öppnade porten. Officerarne lemnade slagfältet och skyndade ut, hvarpå porten åter slogs igen. Vid mönstringen på gatan, fans att en af kamraterne, löjtnant P. Wahlfelt, saknades. Officerarne bultade derför på porten under mycken vrede och fordrade att insläppas. Den saknade hade, utan att kamraterne i den allmänna villervallan märkte det, qvarhållits och förts in i källarmästarens sängkammare, der man sökte tvinga honom att uppge namn på sig och kamrater, men Wahlfelt nekade med mycken bestämdhet. Då släpte källarmästaren en kypare ut genom fönstret åt gränden, och kyparen skyndade till rådstugan och begärde hjelp af den der förlagda stadsmilitärvakten. En patrull begaf sig till »Malmens», fann porten öppen, men kunde icke göra slut på oväsendet som nu å nyo rasade i förstugan. En uppasserska hade kastat ned en portnyckel, med hvilken officerarne genast beredt sig återinträde i huset. Nu höllo källarmästaren och hans gäster sig stilla i sängkammaren och vägrade att öppna dörren. Löjnant Virgin hemtade då en yxa från köket en trappa upp och började hugga i dörren, hvilken slutligen öppnades af källarmästaren. Officerarne trängde in i rummet och begagnade sina käppar mot de innevarande, bland hvilka urboettmakaren Jacobson, en stor och stark man (bilden återfinnes på vår plansch öfver operakällaren), som kämpade modigt, träffades i ansigtet af löjtnant Tegnérs käpp. Slagsmålet tyckes hafva fortfarit en god stund, och patrullen aflägsnade sig med oförrättadt ärende (fig. 215)
