värsta pratmakarne. Så hände, att två af de frivilliga togo en folktalare från Stortorget och följde honom till hans bostad i Kungsbacken, hvarefter de, med stor tillfredsställelse öfver att hafva oskadliggjort åtminstone en uppviglare, återvände till Stortorget — der de återfunno sin man, som på en annan väg skyndat före dem till baka till torget och redan åter var i full fart med att hålla tal.
Den 19 utfärdade öfverståthållarembetet en kungörelse, att alla husportar skulle vara stängda kl. 10 på aftonen. Dagen derpå kom en ny kungörelse från samma håll, att portarne skulle stängas redan kl. 8 och icke öppnas förr än kl. 5 på morgonen. Krogar och handelsbodar måste också stängas kl. 8, och barn och tjenstfolk skulle hållas hemma efter samma timme. På gatorna fingo ej flera personer stanna och tala med hvarandra mellan kl. 8 på aftonen och kl. 5 f. m.
Många rykten voro i omlopp om upphofvet till oordningarna, och allmänt berättades, att pengar utdelats bland folket för att förleda till uppror. På börsen samlades nära 5,000 rdr till belöning åt den som kunde upptäcka hvilken utdelat pengarne. Borgerskapets femtio äldste utfäste för samma ändamål en belöning af 3,333 rdr 16 sk. bko. Grosshandlarfirman Sam. Godenius & C:o skänkte 500 rdr, D. Carnegie i Göteborg 1,000 rdr, o. s. v. Ingenting upptäcktes, och ingenting var sannolikt att upptäcka.
Rykten hade mycket att förkunna om mordbrandsanläggningar, och husvärdarne uppmanades af polisen att hålla noga uppsigt öfver vindar och källargluggar, så att inga bränbara ämnen kunde insmuglas i husen.
Köpmansbörsen hölls två trappor upp i börshuset, emedan nedra börssalen var upptagen af trupper. Utom garnisonen hade Stockholm fått 4,000 man af några landtregementen. Invånarne sjelfva höllo sammankomster för att bilda ett nationalgarde.
Det dröjde dock icke länge förr än Stockholm återtog sitt vanliga utseende, men undersökningarna om roten och upphofvet till det onda fortforo tämligen länge, utan att något af vigt uppdagades. En f. d. korrektionist vardt fast för proklamationen. Den bekante Bruce Bey[1] var också uppkallad i poliskammaren för oförsigtiga yttranden. Bankobokhållaren Almgren hölls för samma orsak länge häktad, till och med under sträng bevakning, men man kunde icke öfverbevisa någon af dem om olagliga handlingar.
En dag tyckes polisen hafva trott sig vara på spåren till sjelfva revolutionshärden. Den hade nämligen uppdagat ett kommunistiskt
- ↑ Först sergeant vid Andra lifgardet, sedan vid Vendes artilleri, derefter beridare vid kungl. stallet, löjtnant i brasiliansk tjenst, slutligen öfverste i turkiska hären. Efter återkomsten till Stockholm mest känd som magnetisör. † 1858 vid femtiosex års ålder.
