Kap. II.
Folkfester.
Första Maj. — Trefaldighetsafton. — Löfmarknaden. — Bellmansfesten.
När första Maj firades första gången i Stockholm, torde numera vara svårt att afgöra. Det är dock mycket troligt, att majfesten här förskrifver sig från stadens äldsta tillvaro. Kanske är han årsbarn med staden. När Birger Jarl genom sina befästningar gifvit trygghet åt dem som bodde på skären vid Mälarens utlopp, hade desse skärbor nog också anledning att roa sig en smula. Vintern släpte dem, och de kunde gå ut och fröjda sig åt vårens ankomst, utan att behöfva frukta för sjöröfvarne från andra sidan Östersjön.
Att Majs inträde gifvit anledning till fester i landets större städer intygar ock den allvetande Olaus Magni.
Han meddelar, att sydsvear (följaktligen äfven stockholmare) och invånarne i Göta land hade den seden, att städernes styrelser läto på den första Maj samla två skaror ryttare af kraftige män och ynglingar, alldeles som skulle man draga ut till en väldig drabbning. Den ena flocken, hade en genom lottning utsedd anförare som kallades och uppträdde som vintern, var klädd i skinn och pelsfordrade kläder samt väpnad med brandstakar. Han var till häst och sprängde fram med segerstolthet, kastande snöbollar och isstycken omkring sig, liksom ville han förlänga kylan, och han låtsade och gjorde sig så mycket barskare, om istappar syntes hänga ned från skorstenarne.
Den andra skaran deremot hade en sommarhöfding, kallad blomstergrefve (comes florealis), och han var klädd i grönskande löf och blommor, som då voro svåra att anskaffa, och föga tillförlitliga sommarkläder.
Bägge skarorna redo från landet in i staden, men på olika ställen, och derpå börjades ett offentligt tornerspel, i hvilket
