Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/627

Den här sidan har korrekturlästs
609
POLIS

allehanda osnyggheter[1], som äfven bidrog till vikens igenfyllande. Denna »reservoir» bibehölls flera årtionden derefter.

Inom Stockholm gick den gamla sägnen, att Kopparmatte bestälts i Lübeck af en bland de tyske borgmästarne i Stockholm, att borgmästaren låtit göra den lik en af sina embetsbröder, till hvilken han stod i fiendtligt förhållande, samt att flere af den illasinnade tyske borgmästarens anhöriga och afkomlingar sedermera för begångna brott blifvit afstraffade vid samma påle.

En annan anekdot, af långt senare datum, förtäljer, att då den bekante musikern och kapellmästaren abbé Vogler, en ruskig höstafton på 1780- eller 1790-talet satt i ett gladt lag vid yttersta ändan af Götgatan och der hade det som trefligast, skulle han hafva fått ett bref som underrättar honom, att en sjuk landsman och trosförvandt önskade för en vigtig angelägenhet mottaga hans besök redan samma afton. Brefvet var undertecknadt Mathias Kupfer, Packartorget. Den varmhjertade abbé Vogler ville icke undandraga sig att vara till tjenst för en landsman och trosförvandt och så ogerna han än bröt upp från det glada laget, hvilket han ej tänkt lemna på flera timmar, samt så ohyggliga väderleken och väglaget än voro, gaf han sig dock af den långa vägen till Packartorget. Ditkommen, erinrade han sig, att icke något husnummer vore angifvet i brefvet, hvarför han nödgades fråga efter Mathias Kupfer, som dock ingen tycktes känna. Ändtligen träffade han i en af kojorna på en landsman, som trodde sig kunna försäkra, att hr abbén vore skamligt lurad, ty Mathias Kupfer kunde icke vara någon annan än Kopparmatte der uppe på kåken.

Kopparmatte och kåken voro ej de enda som intagit midten af Packartorget. Der fans äfven en trähäst till okynnige och djurplågande åkaredrängars bestraffande. Vid kåken brändes också lagdömda skrifter, såsom då en af Johan Vosbein utgifven smädeskrift, »honom Vosbein till schimff och androm till skräck och varnagel» af bödeln vid kåken, den 29 April 1700, offentligen förbrändes. Dessa straffredskap flyttades sedan till Träsktorget (nu Roslagstorg),

  1. J. Elers: Stockholm II. Sthlm 1800.
Gamla Stockholm.39