FÖRORD.
————
Afsigten med detta arbete har icke varit att skrifva en Stockholms stads historia, utan endast att, såsom titeln angifver, framlägga några anteckningar om hvad som i hvardagslag och vid festliga tillfällen, under nöjen och arbeten, vid farsoter och eldsvådor, i barnens lekar och skolgång, i gillen, skrån och sällskapslif, på värdshus och rådhus och börs, under upplopp och lugna dagar utmärkt gamla Stockholm, det vill säga att lemna en anspråkslös krönika öfver hvad som varit mest anmärkningsvärdt i invånarnes lif och plägseder under förflutna tider, sådant detta af oss kunnat framletas ur tryckta och otryckta källor, i bibliotek och arkiv samt efter muntliga arfsägner.
Något annat syftemål hafva vi icke haft, men företaget torde likväl, såsom det första på sitt område, icke vara af lättaste slag. Ämnet är också långt ifrån uttömdt. Enär vi lyckats samla ett temligen stort material, hade vi önskat göra framställningen vida fullständigare än hvad den nu är, men denna önskan har motarbetats af fruktan, att arbetet skulle växa till allt för stort omfång. Mycket af hvad vi kunnat tillägga för att göra ett och annat kapitel innehållsrikare hafva vi derför under arbetets fortgång nödgats inskränka eller rent af utesluta, äfven med fara att framställningen derigenom kunde här och der synas allt för knapphändig eller att ett och annat helt och hållet saknades.
Oaktadt dessa inskränkningar, har det af förläggarne i anmälningen af arbetet utlofvade omfånget af ungefär åtta häften måst öfverskridas med 8 ark, med hvilken tillökning den mot företaget välvilligt stämda allmänheten, på grund af hvad vi nyss yttrat, benäget torde öfverse.
Vår afsigt har varit att inom hvarje kapitel gifva en så vidt möjligt är i tidsföljd uppstäld skildring, men det torde kunna af litet hvar inses, att icke alla kapitel kunna lika sakrikt behandlas inom de olika skedena af stadens lif, utan att i några äro uppgifterna om de äldre tiderna fullständigare, i andra hafva de mindre gamla tiderna lemnat rikhaltigare stoff. På några ställen hafva vi gått kanske bra nära vår egen tid, men då har detta haft sina särskilda orsaker, och vi kunna, liksom
