Barnen vilja plocka blommor i buskarne, men blommorna äro ännu ej färdiga.
Nej, se sippor! De ligga på en brun stentallrik, som sträckes fram af en fattig, barfotad ficka. Visst skall man ha sippor, när man ej ser till en enda blomma på Djurgårdsmarken.
Man får hålla sig på vägen, midt i dammet, trängseln och stojet. Kanske att man litet längre fram kan få komma upp i en backe och taga fram smörgåsarne ur piraten. Det finnes nog de. som hafva både ägg och pannkaka med sig och en hel butelj bränvin kanske, men det är andra som nöja sig med en smörgås, fastän de kanske sedan gå till tältet der och rumla på färsköl och gräddvåfflor eller klifva upp till Vauxhallen och skaffa sig en kopp té. Personliga minnen från 1830-talet bevittna glada första-maj-dagar i enkelt familjelif utan någon bachusdyrkan och likväl midt uti en ganska bacchanalisk omgifning, en glad förnöjsamhet med frisk luft, så frisk den kunde erhållas bland Djurgårdsdammet, och mycket att se på och nyckelharpor och positivskrål i öronen, en helgdag — första Maj har redan länge räknats bland den kristna kyrkans högtider — och riktig hvilodag, då man från hvardagsmödorna hvilade sig med en vandring från det inre af staden långt bort på Djurgården och sedan samma väg tillbaka.
Klif icke i bakelsekorgen! Ack så rara strufvor! Barnen måste ha strufvor, sexstyfvers med socker på. En gumma bjuder ut