Davidson, uppförde denne der i medlet af 1830-talet det s. k. Davidsberg och öppnade der ett schweizeri, på skämt kalladt »Fyllan» i motsats till »Villan», hvilket flitigt besöktes på första Maj, ett förhållande som fortfor under A. Davidsons efterträdare, konditor Bähr.
Man gick också upp i Vauxhallen, hvars rätta namn var Ludvigsberg. År 1832 hade hofjägaren Carlstedt erhållit besittningsrätt till denna plats på 30 år och skulle der bygga en musik- och danssalong samt inrätta ett kafé eller, som det då alltid kallades, konditori eller schweizeri med tillhandahållande af förfriskningar, men icke bränvin. Musik skulle uppföras hvarje söndag mot en inträdesafgift af 24 sk. banko för person. Afgiften för platsen skulle vara 25 rdr banko om året. Det troddes, att denna lägenhet skulle användas till något allmännare folknöje, och namnet Vauxhall tilldelades genast stället; men snart visade sig, att det vore fråga endast om en offentlig danstillställning i helt vanlig mening och ett äfven på icke dansstunder öppet förfriskningsställe.
Åtskilliga sällskap gåfvo der sina större tillställningar, och på Bellmansdagen hade Par Bricoll der sina sammankomster. År 1834 såldes stället för 6,000 rdr banko till grosshandlanden Joseph Zanoni, hvars enka ett par år derefter afyttrade det för 7,000 rdr banko till konditor Wazau, som år 1843 afstod det för lika stor summa till konditor Grischotti, från hvilken stället år 1847 mot 5,000 rdr banko öfvergick till konditor Winter. Under denne egare förekommer först namnet Novilla. Winters enka och omyndiga barn sålde 1850 stället till konditor Eckert, som förut haft ett schweizeri i hörnet af Vesterlånggatan och Skräddargränden. Köpeskillingen var 14,100 rdr banko. Eckert innehade Novilla i 25 år och sålde det 1875 till konditor Schéele för 60,000 kronor. Af den ursprungliga Vauxhallen finnes väl ej mer än stommen qvar, ty under de trenne senaste egarne har Novilla undergått betydliga förändringar.
Det aflägsnaste förfriskningsställe till hvilket första-maj-vandringarna sträckte sig var Carlmarks konditori, anlagdt 1828, nu Bellmansro,[1] som eges af konditor Sundberg, hvilken 1857 köpte besittningsrätten af sockerbagaren Hagström, som tillhandlat sig den af Carlmarcks arfvingar.
Vill man få en närmare föreställning om första-maj-lifvet på 1830-talet och huru det uppfattades ur folklig synpunkt, skall man läsa följande, snusbodtrycket tillhörande
- ↑ Såsom bidrag till kännedom af ändrade förhållanden kan anföras, att före år 1866 var utskänkningsskatten å Blå Porten 50 rdr rmt; Hasselbacken 150; Davidsberg (Bährs Villa) 30; Novilla 50; Franska värdshuset 50; Bellmansro 25. Jämförelsevis nämnes, att numer erlägger Novilla 2,000 kr. årligen, oberäknadt den afgift som utgår till Djurgårdskassan.