Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/91

Den här sidan har korrekturlästs
77
FOLKFESTER

särskilda »brunnsnöjena». Redan 1814 hade man ingått till K. Maj:t med ansökan, att få bebygga och inrätta Uggelvikskällan i likhet med Stockholms öfriga helsobrunnar, men detta beviljades icke. År 1820 erhölls dock tillstånd att bygga en brunnssalong, men som medlen ej räckte till, nöjde man sig med att sätta upp ett större och ett mindre tält, och Mallén tyckes hafva på egen bekostnad anskaffat en flaggstång med både flagga och vimpel. Han lemnade äfven »två rustvagnar med sparrar och bräder till golf och kyrkbänkar, utom gungbräden, predikstol, altare med altartafla och nummertafla med kyrksiffror». Till brunnspredikant förordnades k. hofpredikanten Rhodin första året, och pastor Ihrmark andra året. Vid gudstjensterne lära öfver tusen personer hafva varit samlade. »Under sammanringning tillströmmade folk från alla håll för att med uppmärksam andakt och stillhet deltaga uti denna högtidliga religiösa ceremoni».

Under åren 1820 och 1821 lär äfven, efter Malléns uppgift, en särskild brunnsläkare hafva funnits vid Uggelvikskällan, nämligen professor N. Åkerman, det ortopediska institutets stiftare, hvilken dock snart utbytte Uggelviken mot Djurgårdsbrunn.

Efter 1821 tycks »brunnsinrättningen» hafva återgått till sin ursprungskälla. Brunnsbalerne förekommo ej heller i annan form än den gamla som hvarje trefaldighetsnatt utdansades vid sjelfva källan under den ofvan skildrade folkfesten, till dess äfven dessa dansnöjen och hela denna fest småningom upphörde för att slutligen tillhöra endast minnena af det gamla Stockholm.

⁎              ⁎

Löfmarknaden är ett för hvarje stockholmare sedan barndomstiden kärt minne. Marknaden kan icke ordnas in under stadens öfriga marknader. Han har visserligen sin motsats i julmarknaden, hvilken ej heller är riktigt köpmansaktig, utan mera beräknad på nöje, i synnerhet för det yngre slägtet; men löfmarknaden är ett barn af den svenska sommaren och derför af långt större poetisk natur, friare i sitt uppträdande, mildare i sitt sätt att bemöta folk på öppen gata, löfomkransad, blomsterrik, ljuslett och gladlynt långt in på natten eller till och med utan någon natt, solstrålande allt igenom.

Så uppfattades löfmarknaden åtminstone i gamla Stockholm. Huru gammal är den marknaden? Sannerligen vi våga oss på att besvara den frågan. Han är visst icke ung. Nära slägt med midsommarfesten, har löfmarknaden nog också följt med sedan gamla tider, om också icke alltid i just samma skick som nu.

Liksom maj och trefaldighet, så har midsommarfesten öfver allt