Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs
84
FOLKFESTER

städerne, handelsbodarne, värdshusen, att pryda menniskor och djur. På eftermiddagen gick man ut, »man ur huse», för att deltaga i festen på Munkbron. Hela staden var i rörelse (fig. 37). Så var det åtminstone i förra århundradet och äfven långt in i detta.

Lille Gustaf hade visserligen fått en löfsal, men han önskade sig nog en majstång också för att ställa i vrån bredvid löfsalen. Och mången liten gosse eller flicka som icke fått någon löfsal måste ovilkorligt hafva en majstång, helst en så stor, att den kunde stå på golfvet. Då först var det midsommar i de ungas hjertan.

Det fans ej så litet urval: majstänger så höga, att de räckte nästan upp till första våningen i Bergstrahlska huset, men de funno ej många köpare; majstänger så små, att de kunde stå på ett litet bord; majstänger af löf med blommor, med löf utan blommor, bara af blommor; majstänger af papper med rörpipor och förgylda äggskal; majstänger af alla slag, de flesta med vimplar i brokiga färger, många med bladguld, med mångfärgade lappar, med krus och klippningar. Den inhemska slöjden, stadsslöjden, passar på tillfälle och blandar sig med landtfolkets löfmarknad. Gungorna komma kanske från landsbygden, men lergökarne äro sannolikt stadsslöjd, och de små hundarne som man blåser i, tätt under svansen, lammen med riktig ull och med bomull och med förgylda horn, de gröna papgojorna af gips och Karl Johan i gips, stora bröstbilder och små bröstbilder i gips, alla med hjeltekonungens hufvud, några bronsfärgade, stadsslöjd, men af utländskt ursprung, idkad af någon signor på ini eller etti, sjelf tillverkare och sjelf utbjudare och säljare.

Det är lifligt, och det är i synnerhet bullersamt. Ungdomen från tre till tretton år och äfven derutöfver är i musikalisk midsommarstämning. Lergökar, björkpipor, vasspipor, mungigor (munharmonikornas föregångare), blecktrumpeter, trätrumpeter, trähundspipor och ännu flera konstläten täfla om att beherska marknaden. Man tränges och knuffas, tutar och skriker. Man har roligt.

Alla fönster i de omkringliggande husen vid Munkbron och Riddarholmskanalen, Hebbeska huset, Geijerska huset (det förra nu förvandladt till en del af riksdagshuset, det senare för längesedan nedrifvet), Bergstrahlska huset, Petersenska huset och alla de andra, äro fylda med åskådare och åskådarinnor. Man »sitter i fönster», liksom på första maj. Man har kafferep och supéer.

I Lilla Sällskapets[1] fönster i Petersenska huset syntes på 1830- och 40-talen sällskapets ledamöter, sysselsatta att smälta en af Gustava Björklunds middagar, mycket angenäm sysselsättning, tycktes

  1. Lilla Sällskapet bildades 1829.[2]
  2. Fel enligt not s 460; borde vara 1814.