Efterskrift.
Det har gått lång tid, sedan jag första
gången läste detta brev. Åtminstone har denna
tid synts lång för mig. Jag vet väl, att vi
nu hava midsommar, nordens vackra midsommar,
och att det alltså endast är några fattiga
veckor, som gått. Och dock tycker jag, att
jag levat här ensam i många år med skogen
kring min skärgårdsstuga och havet, som slår
upp mot stenarna under mitt fönster.
De dagar, som gingo sedan jag läst min döda hustrus brev, kan jag nog aldrig komma att minnas. Jag minns blott, att den gamla tjänarinnan en morgon fann mig liggande på golvet i hennes rum, med huvudet mot sängkanten, och att ej långt därefter avslutades skolan, och jag reste bort. Det var ingenting som hade hänt, ingenting annat, än att jag lärde mig känna, att jag nu var en barnlös änkling,