III.
Det säges, att det är tungt att sörja sin
hustru. Jag vet det icke. Jag vet blott, att det
är tyngre att icke sörja henne.
Dagen efter begravningen gick jag tidigt på morgonen till skolan, och som om ingenting hänt, ämnade jag träda in i klassrummet, där mina elever väntade mig. Då mötte jag i korridoren rektorn, vilken gav mig handen och med ett, som det föreföll mig, besynnerligt uttryck både i min och röst frågade mig:
»Kommer verkligen lektorn i dag?»
»Naturligtvis kommer jag.»
Han tryckte min hand och sade mig ett par ord, varmed han ville betyga mig sin synnerliga högaktning. Jag fick ögonblickligen det intrycket, att han talade ironiskt, och med en känsla av förstämning inträdde jag i klassen. Vad menade han? Syns det verkligen på mig, att jag icke sörjer? Ville han säga, att det varit
