20
till mer eller mindre än att hålla mig kvar på min plats som en stackars lektor, vilkens enda möjlighet till ökade inkomster låg i att öka antalet av privata lektioner. När jag talade därom och sökte visa henne, hur dåraktigt hon handlade, lyssnade hon alltid uppmärksamt till mina ord, och jag trodde gång på gång, att hon givit mig rätt. Hon motsade mig aldrig, och hon betraktade mig städse med en min, som om hon tänkt detsamma själv och endast saknat energi att utföra sina tankar. Men jag märkte snart, att så icke var fallet. Mina ord hade i stället susat henne förbi, utan att ens stanna i hennes minne. Och som en lycklig sömngångare gick hon sin väg för sig, obekant med den värld, vari hon levde. När jag talade till henne om detta, väckte jag henne ej ur hennes villa. Jag endast störde henne för en kort minut. När hon hörde på mig, voro hennes tankar långt borta, och vad jag sade, var henne en pina, som hon blott till en tid kunde dölja för mig.
Men säkrare, hastigare, mera obevekligt än den mest allvarliga anledning till oenighet och schism skilde mig detta drag i hennes natur från min hustru. Jag tror ej att hon anade,
