48
frågade, om jag var ensam, svarade jag utan vidare ja och satt i nästa ögonblick mitt emot honom vid bordet, hållande matsedeln i hand och diskuterande om middagen.
Jag var i detta ögonblick liksom förtrollad, mindes icke det förflutna, gjorde mig icke reda för det närvarande. Men allt vad som omgav mig blev tydligt, som om jag sett världen genom skärpta glas. Min hörsel var också på något egendomligt sätt skärpt. Varje ord, som talades, syntes mig komma fram med förstärkt klang, liksom distinktare, klarare än i vardagslag. Jag hade samma förnimmelse som i mellantillståndet mellan dröm och vaka, och jag erinrade mig på ett besynnerligt sätt den vålnad i djurskepnad, som följde mig från rum till rum, och som jag ej kunde undkomma. Jag satt och undrade på, vad min kamrat egentligen skulle säga, när jag plötsligt hörde hans röst, som frågade mig, om jag icke ville dricka vin.
Jag spratt till och svarade ja, som om jag aldrig tänkt på något annat. Och inom mig undrade jag, om han ej skulle göra mig några vidare frågor. Men han satt lugn, som om han träffat mig varje dag under flera år. Han
