50
Som om intet passerat från den dag, då vi skildes och till den, som förenat oss, knöto vi samman tråden mellan det förflutna och det närvarande. Och mellan oss började den upplivande lek, som ligger uti att vid ett glas vin bliva talför och meddelsam. Det är sant, att livet vidgat, omformat, utvecklat och kanske förhårdnat mycket av ungdomens lätta och kategoriska tankegång, men vi kände dock för en stund, att vi båda voro unga — eller det föreföll mig åtminstone, som om vi vore det — och det dröjde ej länge, förrän vi lämnade filosofiens rymder och kommo direkt tillbaka till gamla Uppsala.
Och då stego minnen fram. Som vänliga kamratansikten le ur molnen av tobaksrök på ungdomens fester, som de le emot oss, färgade av bålens safter och det gula skenet från darrande gaslågor, så logo också dessa minnen oss till mötes. De logo fram ur töcknet från de många år, som kommit emellan och skilde oss från den tid, då dessa minnen voro levande verklighet, och de hade hela det varma, glada uttryck, som avståndet förlänar även de största vedervärdigheter. Vi hörde klang av ung-
