Den här sidan har korrekturlästs

IX.


Denna afton irrade jag länge omkring på gatorna, innan jag äntligen vågade vända om till mitt hem. Aldrig har denna vårens ljusa, långa aftondager plågat mig så outsägligt som denna kväll, när jag utan mål vandrade omkring de nybyggda kvarteren, som omgiva det hus, där jag bodde och där jag i dag icke vågade inträda. Gång på gång gick jag förbi min port, emedan jag ej kunde besluta mig för att trycka på den lilla svarta knappen, som skulle hava öppnat vägen till mina avstängda rum. Ständigt kom jag tillbaka, och när jag till sist gick uppför trapporna, var jag så trött, att jag endast med möda släpade mig fram.

När jag kom in till mig, märkte jag, hur tyst där var, och med en plågsam känsla av att vara allena tände jag lampan och fällde ned gardinerna. Det var för tidigt att gå till sängs, och jag lade mig därför på min soffa