58
het. Min nervositet var uppdriven till en sådan grad, att en verklig uppenbarelse ur andevärlden knappast skulle kunnat försätta mig i starkare själsskakning än vad jag redan var. Jag kunde ej fatta något slags beslut, huru jag skulle handla. Men jag visste, att vilket ögonblick som helst kunde Greta komma för att göra mitt rum färdigt till natten, och som en fix idé regerade mig den tanken, att hennes ankomst skulle göra slut på den olidliga spänning, i vilken jag befann mig. Jag avvaktade därför med otålighet det ögonblick, då jag skulle höra det skrapande ljudet av tamburdörren, som hon plägade öppna med en egen nyckel, eller åtminstone de släpande ljuden av hennes tunga steg, när hon gick i trappan.
Då hörde jag plötsligt ett nytt ljud inifrån den dörr, vilken jag fortfarande betraktade, som om jag med mina ögon ville genomtränga dess hemlighet. Tydligt och klart hörde jag ljuden av steg. De kommo ej från trappan, där jag väntade dem. De kommo från den tomma våning, som jag ej vågade beträda, ibland avstannade de, ibland hördes de ånyo, och för varje gång tyckte jag, att de närmade sig dörren.
