61
Den gamla såg skyggt på mig:
»Jag satt där och tänkte på den stackars frun, som är död,» svarade hon.
Detta svar upptände på ett egendomligt sätt hela min fanatism ånyo, och i det jag åter bröt ut som i vrede, nästan skrek jag till henne i den högsta upphetsning:
»Men, människa, hur har ni kommit dit?»
Hon såg alldeles förskrämd ut, betraktade mig med något av den ångest, med vilken man möter en farlig dåre.
»Jag gick dit in, innan lektorn kom hem.»
»Ja, men hur kom du in?»
»Genom dörren.»
»Hur kom du in genom dörren?»
»Jag har ju min nyckel.»
»Till tamburen, ja. Men till denna dörr! Hur kom du in genom denna dörr?»
Jag pekade på den ännu ej stängda dörren, och jag ropade som i vrede för att äntligen få denna gåta löst.
»Nyckeln satt ju i, vet jag. Dörren var inte låst.»
»Var den inte låst?»
