62
»Det vet väl lektorn. Den har inte varit låst allt sedan den första kvällen.»
»Vem har öppnat den, säger jag? Vem?»
»Det har lektorn gjort själv, vet jag. Nyckeln satt i på morgonen, när jag gick här och städade.»
Jag släppte mitt tag och betraktade den gamla med misstänksamma blickar.
»Stäng dörren,» sade jag.
Hon uppfyllde motvilligt min tillsägelse.
»Tag ur nyckeln!»
Hon gjorde så.
»Stoppa den i din ficka. Tag den med dig. Jag vill icke, att den skall vara här. Förstår du?»
Den gamla gjorde som jag sade, och under darrande tystnad ämnade hon börja bädda. Men jag var för upprörd att tåla någon människa i min närhet. Jag förklarade, att jag kunde hjälpa mig själv, sade kort godnatt och bad henne gå. Hon gick också, och jag såg, att hon var glad att slippa vara ensam med mig.
Ett rov för de pinsammaste tankar, började jag, sedan jag själv ordnat min bädd för natten,
