X.
Från denna stund fruktade jag ensamheten,
och när jag om aftnarna måste gå hem
för att sova, vidtog jag det försiktighetsmått,
att jag band mig själv vid sängstolpen för att
hindra mig från att irra omkring under natten.
Jag förstod naturligtvis, att detta ej gav någon
trygghet, och att jag kunde lösa detta band i
sömnen, lika väl som jag kunde utföra annat.
Men det gav mig dock en slags inbillad ro, och
det hjälpte mig understundom att sova. — —
Jag har emellertid kommit till slutet av maj, och jag befinner mig i den största förlägenhet, när jag tänker på, vartill jag egentligen skall använda de långa feriemånaderna. När jag redan nu har så svårt att fördriva mina lediga eftermiddagar, hur skall det då gå, när jag måste vara ledig från morgon till kväll? Jag känner en obestämd fruktan för denna sommar, som nalkas, och under det att dagarna gå,
